Sista morgonen i Colombia var det ju dags för besöket på Sveriges Ambassad för att fixa till lillebrors visum. Elver kom och hämtade oss kl 08.30. Vi mötte upp en annan svensk familj som var i Colombia för första gången de skulle åka hem med samma plan som oss men skulle vidare till Stockholm sedan.

Vi gick igenom säkerhetskontrollen på ambassaden och tog hissen upp för att få sitta och vänta en stund innan det blev vår tur. Den andra svenska familjen hade inte fått information om att de skulle ha två olika bilder på sitt barn. En med vit bakgrund som skulle sitta i det Colombianska passet och ett med blåbakgrund som skulle sitta i visumet. De blev lite oroliga att det skulle bli strul med visumet och tjejen på ambassaden kunde inte garantera att det skulle fungera men hon skulle försöka. När vi fyllt i visum ansökan sa tjejen att det skulle ta ca 30-45 min innan de fattat beslut och gjort klart visumen.

Vi bestämde oss för att gå och ta en kopp kaffe med den andra svenska familjen. De var jättetrevliga och hade varit i Cali och hämtat en liten son. Vi satt och småpratade och berättade om våra vistelser för varandra och rätt vad det var hade det gåt 45 min så det var bara att traska tillbaka till Ambassaden. Vi fick våra visum och det hade gått bra för familjen trots fel bakgrund på kortet till visumet MEN vår son var plötsligt född 2002-02-27!!! Lillebror var nu 1 år äldre än storasyster???. Det blev till att göra om hela proceduren för tjänstemännen på Ambassaden. De var snabba så vi behövde bara vänta ca 30 min extra.

Vi gav killen bakom disken lite svensk choklad och en påse Marianne för att de fått svettas lite extra och göra om vårt visum ;- ). Han blev hur glad som helst. Han hade inte ätit Marianne på 3 år....., stackaren. Vi hoppas att de smakade lika gott som hand mindes. Vi var lite sena tillbaks till lunchen MEN vad gjorde väl det, det viktiga var ju att lillebrors visum var rätt så att vi kunde åka med planet.

Vi packade det sista och tog en fika med våra vänner innan vi tog farväl av dem och Marja, Manuel, Luz Stella, Marizol, och Lois. Vi sa både hej och hej då till Familjen B som kom med Elver från flyget (de var tillbaks från San Andres) och som nu skulle köra oss till flyget hem. Familjen B hade haft det jättehärligt på San Andres och Coco Plum och det var vi glada för eftersom vi rekommenderade Coco Plum.

På flygplatsen mötte vi upp Familjen G som skulle hem med samma plan. Elver hade kört vår största väska till deras hotell så att den kunde åka med dem till flygplatsen. Vi hade lite fler väskor än dem, de hade bara 2 stora resväskor och 1 handbagage?!. Vi hade 5 väskor, 1 paraplysulky, 3 handbagage. Hur kan det bli så många fler väskor med 1 barn mer? Ja, det är en gåta......

Vi passerade alla säkerhetskontroller galant och mamma var jättelycklig att incheckningen inte tog 2 timmar som sist. Vi tog en fika på flygplatsen. Storasyster åt en hamburgare för hon var hungrig. Vi  gick till väntsalen och alla barnfamiljer ombads gå ombord först. Vi visade upp våra boardingcard och vips var där en tjej och meddelade att säkerhetspolisen ville kolla i en av våra väskor?!. Vad nu tänkte vi?!. Vi gick till ingången till planet och i en liten dörr bredvid i "korridoren" blev pappa visad in i ett rum där de hade en av våra väskor plus några andras väskor. De bad pappa öppna väskan och de tittade grundligt och väldigt noggrant  igenom den MEN de hittade inget konstigt där inte bara lite Colombianskt kaffe...... Detta kaffe, detta kaffe ständigt ett oros moment då det tydligen är mycket vanligt att man försöker smuggla ut annat i dessa kaffepåsar. Vi kunde lugnt och stilla gå på planet.

Planet var halvfullt  och när alla gått ombord dröjde det 1 tim och 20 min innan vi kom i väg. Det var visst något tekniskt fel någonstans. Storasyster frågade förståss varför planet hade tekniskt fel och inte kunde jag svara på det inte. Mamma och pappa sa bara att det var bra att de upptäckte det nu när vi var på marken så att de kunde laga det. När vi väl lyfte bad mamma en liten bön att planet skulle hålla hela vägen till Paris ;- ). Helt säker kände jag mig inte av någon underlig anledning, jag som aldrig brukar vara skraj när jag flyger kände en viss oro i magtrakten men den var helt obefogad, tack och lov.

Vi anlände till Paris endast 5 minuter sena så flygkapten hade kört på bra. Det var en lång väg att gå innan vi kom till stället där vi skulle ta bussen till rätt terminal. Planet till Göteborg och Sverige avgick enligt tidplan och vi var äntligen på väg till Sverige. Storasyster var jätteduktigt under hela resan från Bogota. Hon sov några timmar och sedan var hon vaken några timmar och tittade på film inför landningen i Paris somnade hon de sista 25 minuterna. När vi gick ner för landning på Landvetter sa hon sött till lillebror; -Du är hemma i Sverige nu xxxxx. Det är en helt ny värld för dig. Du har ju bara bott i Colombia. Allt kommer att vara nytt.

På Landvetter mötte morfar och hans sambo, farmor och farfar, moster M och kusin L upp oss. Mamma saknade moster E och hennes familj men det visade sig att de blivit lite sinkade pga bilfel. Farfar var snäll och hämtade dem och körde hem dem till oss i Åsa så att vi fick träffas en liten stund. Tack för den vänligheten farfar, det var guld värt. Vi hade en mysig stund hemma hos oss i Åsa. Vårvärmen hade kommit till Åsa. Solen sken och det var 5 plusgrader ute. Storasyster gick omkring och mös hemma, hon visade lillebror sitt rum och det rummet han ska bo i. Hon utbrast flera gånger: - "Mamma är det verkligen sant att vi är hemma. Vilka konstiga kranar, toaletter och handfat vi har". Hon hade verkligen längtat efter att få komma hem.

På torsdagen när vi vaknade snöade det ute. Storasyster var överlycklige och frågade genast om vi fått några julklappar i år än!? Hm... hur tänker du nu lilla vän, julen har ju redan vari, sa mamma. Ja, men det är ju vinter nu sa hon då kommer ju tomten, sa storasyster .

För Storasyster är det ingen jul om det inte är snö och när tomten kom till oss förra året var det ingen snö så det kan vara det hon tänkte på. Det är inte lätt att få ihop årstiderna när det inte blir som man förväntat sig. Hon var glad i alla fall att hon fick leka i snön. Mamma och Pappa tog familjen till Kungsbacka för att fixa med personnummer till lillebror och den nya föräldraledigheten. På vägen hem tog vi en kort sväng förbi förskolan där storasyster fick visa upp lillebror för sina kompisar som hon längtat så efter att få göra. Storasyster ville inte åka hem, hon fick lov att stanna en liten stund och fick sedan lova att följa med en kompis hem och leka. Hon var överlycklig när vi hämtade henne, hon har verkligen saknat sina kompisar och jag förstår henne. 8 veckor är lång tid för en liten 5 åring.

På lördagen kom våra vänner och hälsade på. När de gick var det dags för melodifestivalen och storasyster hejade på Måns men blev besviken för att han inte vann denna gången heller. Vi har tagit det lugnt sedan vi kom hem. Storasyster har varit hos farmor och farfar och hälsat på en stund, hon fick pannkakor och lekte med farmors katt, Sara.

I går var vi och gjorde tropikundersökningen på lillebror, den är obligatorisk när man kommer hem med barn från andra länder. Vi vägde och mätte honom och han är nu 68,5 cm lång och väger 8 470 gr. Han var lite ledsen när de stack honom trots att han fått embla plåster.

I morgon börjar pappa att jobba igen och mamma blir hemma med lillebror medan storasyster går på förskolan på heltid några dagar till innan hon kommer att vara hemma med mamma och lillebror på måndagar och fredagar.

Ja, när vi tittar tillbaka och läser i vår resedagbok och kikar på alla fina bilder av vår lilla familj känner vi att vår resa varit lång och alldeles fantastiskt härligt. Tänk, att åka hemifrån med ett barn och komma hem med två det är så ofattbart och underbart att inga ord kan beskriva den känslan men den är hissnade.

Vi tackar alla våra kära vänner, släktingar, grannar, arbetskamrater för att ni följt oss på vår resa till lillebror. Vi tackar för alla lyckönskningar, blommor och fina presenter vi fått till våra älskade barn. Ni är för goa allihop, vi älskar er!!!

Idag åkte mamma tillsammans med mamman i familjen "E" en sista gång på shoppingscentret Unicentro. Det blev bl.a en ny klänning och några CD-skivor. Mamma skriver: Vi hade jättekul, tur för plånboken att vi åker hem! Det hade blivit dyrt att stanna och shoppa mer med mamma A. Vi sprang på Pilar av alla människor i Bogota när vi var inne i Butiken Tatto, lite kul.

På eftermiddagen var pappa på ICBF-kontoret och hämtade upp det Haag-papper som vi måste ha med oss innan vi åker hem. Nu är det bara det svenska visumet som är kvar att fixa och det kommer vi att göra klart imorgon.

På vägen hem från ICBF-kontoret stannade vår chaufför Elver Lopez till vid den lilla servicebutik som hans fru driver och som Elver själv ibland arbetar i. Vi satte oss ner och småsnackade en stund och Elver bjöd på en öl och pappa fick tillfälle att lära känna hans familj lite grann. Pappa köpte med sig en flaska Medellin-Rom och lite godis till barnen hemma på pensionatet.

Väl hemma på pensionatet bjöd Manuel på Rom & Cola innan middagen. Efter middagen satt vi i salongen och drack vin och småpratade medan barnen tittade på en film. Sedan var det dags att börja packa.

Nu sitter vi och skriver de sista raderna i denna resedagbok härifrån Colombia och vi kan bara understryka att vi har haft en helt underbar tid. Man måste ibland stanna upp och reflektera över att det faktiskt är få familjer förunnat att få ha så mycket egentid med sina barn när man precis blivit förälder. Ingen matlagning och inget städ. Ingen bäddning och ingen tvätt. Folk som passar upp på en hela tiden och chaufförer som kör oss vart vi än vill åka. Tid att bara vara och att göra roliga och minnesvärda utflykter i ett spännande land på andra sidan jordklotet. Dessutom i ett varmt klimat under den årstid då det är som kallast hemma i Sverige. Det har som sagt inte gått någon nöd på oss. Vi har haft det helt OK! Mamma skriver; Mer än ok, superbra.

Ett stort TACK till alla som har följt med oss på vår resa och som har skrivit små inlägg till oss under tiden. Det har verkligen varit kul att ha kunnat hålla kontakt med så många vänner under denna resan. Fram till dagens datum har hemsidan öppnats upp ca 3500 gånger av över 2500 unika besökare. Det har med andra ord varit i genomsnitt ca 50 besökare på hemsidan varje dag. Gästboken består av ca 250 inlägg och besökare på hemsidan har varit inne och läst inläggen i gästboken över 4500 gånger. TACK!

Denna resedagbok kommer vi att låta ligga öppen i några veckor till. Vi kommer nog att skriva någon liten sammanfattning när vi har kommit hem till Sverige igen.  Därefter kommer vi att stänga ner hemsidan och bränna ner den på en DVD som ett väldigt fint minne från vår resa.

Hasta luego!

När vi var klara på PepeGanga 20 min efter att vi lovat möta våra män och barn var de inte kvar i parken. De hade gått Till Archie's och börjat beställa dricka. Storasyster gjorde sin pizza själv och kompisen ville absolut ha Pasta Carbonara som är hans specialitet. Barnen var nöjda och glada. Vi beställde in smarriga efterrätter och gott kaffe på maten. Vi hade en fantastisk dag med andra ord.

Efter maten han barnen med att leka 40 minuter i parken innan våra chaufförer kom och hämtade oss. Vi kom hem vid 15.30 och hann med att skicka en inköpslista till barnens farmor och farfar. Vi behöver ju lite påfyllning av färskvaror nu när vi kommer hem. Vi har funderat fram och tillbaka på vad vi är sugna på när vi kommer hem men kan faktiskt inte komma på något särskilt. Förra gången var behovet av salta nappar och suget på räkor enormt. Denna gången tog pappa med massor av Haribo salta nappar till mamma för han mindes hur det var förra gången mammas abstinens efter salt lakrits satte in. Jag är nog inget vidare roligt då, gissar jag ;- ).

Grabbarna stack i väg på fotbollsmatchen vid 16.30 och vi blev gräsänklingar här hemma. Barnen hade fått pussel av sina mammor som vi tänkte roa oss med medan papporna var borta MEN det blev att mammorna la färdigt pusslen för barnen hade annat för sig. Det blev fina pussel i alla fall. Storasyster fick 2 Dora pussel i samma låda och kompisen 1 Musse Pigg pussel.

Vi fick sitta vid samma bord idag vi mammor och barn och det var lite mysigt för annars sitter vi familjevis vid varsitt bord. Storasysters kompis frågade varför  jag satt på hans pappas plats, detta är vårt bord. Han visste inte att Stella varit och frågat om vi ville sitta vid samma bord i dag när vi var gräsänklingar. konstigt nog fungerade det bättre med maten när barnen satt vid samma bord.

Barnen fick titta på film och sitta och mysa med lite godis, fast det inte är lördag. Vi mammors satt och smuttade på varsitt glas vitt vin medan vi skrev  lite i våra dagböcker. Mamma skriver ju en förhand utöver den jag och pappa skriver här.  I den skriver vi lite mer personligt till våra barn om sådant vi inte vill dela med oss av till alla. 

Ja, då börjar våra 8 veckor här i Colombia närma sig sitt slut och det är inte utan att mamma blir lite sorgsen när hon tänker på vilka fantastiska dagar vi haft här och att det förmodligen kommer dröja minst 5 år till innan vi åker hit igen till detta underbara land som gett oss det mest värdefulla vi någonsin haft, våra goa och härliga ungar. Hm.... nu blir visst mamma tårögd när hon tänker på vilka små skatter hon har. Det måste vara vinet ;- ).

Ikväll var papporna på fotbollsmatch tillsammans med Manuel på nationalstadion mellan Bogotálaget Indepentiente Santa Fe & Deportivo Pereira. Det var en fantastisk stämning på läktaren. Matchen slutade helt rättvist 2-1 till Santa Fe genom mål i matchens sista spark. Vi hade en jättetrevlig kväll!

Colombia har fostrat många fantastiska fotbollsspelare genom tiderna. Legenderna Carlos Valderrama, Ivan Cordoba, Faustino Asprilla och Juan Pablo Angel. En av pappas stora idoler är målvakten René Higuita som har gjort en av fotbollshistoriens mest fantastiska prestationer, "skorpionen". Se och njut!

/ J

Vi gick om kring och strosade lite. Pappa köpte en ny turist karta över Bogota, där han ska sätta ut alla platser vi besökt under våra snart 8 veckor i Colombia. Den han köpte på Maku var inte så bra som han tänkt. Pappa köpte också en Geografi bok för barn, som handlade om Colombia. Den var på spanska så det blir till att lära sig mer spanska än vi kan nu. Vi hade lovat barnen att vi skulle äta på pizzerian Archie's i dag men eftersom klockan närmade sig 13.00 tyckte vi det var bättre att ta det i morgon och istället besöka restaurangen Andres Carnes de Res. Den besökte vi förra gången vi var här för då hade barnhemmet CRAN sitt 35-års jubileum där och vi hade lyckan att bli medbjudna dit.

Restaurangen är verkligen speciell. På en av toaletterna är det utsnidat mönster i stora träbalkar. Detta har man gjort för hand med hammare och stämjärn. På toaletterna finns även speciella hållare för tandtråd, en guldkrona över toaletten, så man sitter riktigt kungligt när man uträttar sina behov. Nu hade  vi ju 2 stora barn med denna gången och vi blev visade till en annan del av restaurangen än vi besökte sist. Denna delen var för Prinsar och Prinsessor. Här löste vi en biljett för ca 30 kr per barn. Då kunde de leka i rutschkanan, gungorna, sandlådan och någon snurrkarusell. De fick även lov att måla, bli målade, göra flöjtar, lära sig knyta fina armband, göra masker m.m.. Det var ett paradis  för småbarnsföräldrar med andra ord. Barnen var överlyckliga.

När vi gick in på restaurangen fick alla våra barn, även bebisarna och en av oss vuxna ett band runt handleden med samma nummer på. Detta för att barnen inte skulle komma bort från sina föräldrar. Gjorde de det kunde de ropa upp numret och föräldrarna titta på sitt band för att som det var deras barn som kommit bort. Hur bra som helst.

Barnen beställde grillad kyckling och pommes frites. Storasyster beställde vatten och det var en mycket speciell vattenflaska som kom in. Den var specialdesignad. Vi föräldrar beställde in grilltallrik med mixed meat. Det var 4 sorters kött kyckling, gris, ko och kalv (är lite osäker på det sista). Vi bjöd våra chaufförer på lunch och de blev jätteglada för detta. Till efterrätt beställdes det in glassar och chokladmousse med kaffe. Det var hur smarrigt som helst. Vi fick även in 3 skålar med mango, kokosnöt och physalis. När barnen hade ätit upp såg vi att de även här kunde göra sin egen pizza men då var det för sent.

När vi ätit klart kom det fram ett gäng musikanter och började spela för oss. De gav baren varsin krona att sätta på huvudet och oss vuxna ett band med texten "Speciella besökare". Detta gjorde de för att vi kom från Sverige som vi uppfattade det. De spelade bara för de som var där och firade speciella dagar som födelsedagar, bröllopsdagar etc. Det kändes lite extra kul.

Våra vänner som gjorde sin första utflykt alla 4 tillsammans idag hade inte varit på denna restaurangen förra gången så de tyckte att det var helfestligt att följa med till den. Vi tyckte att det var roligt att få visa dem den och vi kan ju säga allihop att den är väl värd ett besök. Maten är fantastiskt och värd varenda pesos men det ska sägas att den är mycket dyr med Colombianska mått mätt. Det blev väl som ett restaurang besök på en finare krog i Sverige med 2-rätters för 2 personer men nu var vi 6 vuxna och 2 barn så vi tyckte att det var helt ok.

Vi kom hem lagom till kl. 16.30. Vi hann precis in och sätta oss i soffan innan Myriam Cepeda kom med alla kläder vi beställt. Allt var bra utom lillebrors dopklänning som fick ändras lite grann. Den var lite väl tajt i halsen och vi vill ju inte att han ska kvävas när han döps ;- ). Myriam Cepeda är bra, hon skulle fixa det till måndag.

När vi var klara där var det dags för middag. I dag blev det kokt kyckling i god sås med potatis och till efterrätt en skål var med physalis. Det smakade gott. Maten här på Casablanca är verkligen god och det känns inte som vi saknat något. Jag minns förra gången vi åkte hem och då bara efter 4 1/2 vecka, ja, då längtade jag något otroligt efter räkor. Nu har jag inte alls samma sug. Storasyster verkar inte heller längta efter något särskilt men hon har berättat flera gånger att hon gillar lax för Marja så kanske är det det hon längtar efter.

Barnen har tittat på film, De 101 Dalmantinerna 2, och ätit lördags godis. Nu sover de sött och vi vuxna känner oss trötta efter en mycket varm dag i solen. Vi ska nu gå och knyta oss för att möta en ny dag i morgon men nya och spännande äventyr för grabbarna och Manuel. Då vankas det fotbollsmatch på nationalstadion mellan Santa Fe & Pereira i högsta ligan.

/P

När vi kom dit på kvällen så bjöd J-P & Lyana på lite gott att dricka. Då kom vi på att vi hade glömt vår champagne som vi lagt på kylning i frysen hemma på pensionatet. Den hade vi tänkt att dela tillsammans med våra vänner när vi firade vår sentencia. J-P & Lyana bjöd först på ostpaj och sallad. Vi hade bett dem att köpa hem en för oss väldigt speciell tårta med maräng, jordgubbar och grädde. Det var en sån tårta som vi blev bjudna på både den dagen vi fick Storasyster år 2003 och när vi fick hennes sentencia. Vi har berättat om denna tårtan för storasyster och hon hade verkligen sett fram emot att få smaka på den. Den var naturligtvis jättegod.

Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans. Imorgon ska vi på utflykt till Cota.

Vi gick in bakom disken och blev visade in i ett rum med ett runt bord och ett skrivbord. Vår Advokat och Adoptionscentrums representant Hernando var med. Advokaten ordnade med de papper hon skulle och sedan var hon tvungen att gå för hon hade mycket att göra. Domaren, hans sekreterare och 2 andra tjejer var med på "Ceremonin". Domaren höll ett tal där han talade om att han alltid prioriterade adoptionsärenden för han ville visa respekt och vördnad för adoptivfamiljerna. Han frågade vad storasyster tyckte om att få en lillebror och hur vi hade haft det här i Colombia. När talet var slut ställde sig domaren, sekreteraren och de 2 tjejerna upp och applåderade. De gratulerade och lyckönskade oss till vår son och lillebror och mamma blev alldeles tårögd. Tårarna trillade ner längs kinderna och det var en härlig känsla att ta in. Nu är lillebror vår och ingen kan ta honom i från oss. JIPPI!!!

Sedan satt domaren och småpratade med oss i 45 minuter, ville veta hur vi bodde om vi bodde i en stor stad eller liten by. Han tog av sin arbetstid för att riktigt fira med oss att lillebror nu tillhör vår familj. Han ville att vi skulle skicka en bild på barnen och skriva en liten hälsning till honom varje jul. Han brydde sig verkligen om barnen och busade lite med både storasyster och lillebror. Pappa och domaren pratade fotboll och pappa berättade att han ska se på fotbollsmatch på söndag men det får han berätta mer om då. Det kändes väldigt högtidligt och fint att fira så här i domstolen och vi är riktigt, riktigt glada över att vi fått vara med om det. Pappa berättade att när vi hämtade storasyster fick han stå utanför glasrutan och vänta medan domaren skrev på Sentencian. Inte alls lika personligt.

När vi var klara åkte vi tillbaka till Casablanca för att äta lunch. Chauffören William kom tillbaks vid 13:15 för att köra oss till Notaria 28 (Notarius Publicus). Det är det stället där man ändrar efternamn på lillebror till vårt. Detta måste vi göra för att kunna få ett pass och visum till lillebror. Mamma, storasyster och lillebror följde med även om det räckte att pappa åkte. Vi tycket det var kul att visa storasyster vart hon varit när hon var liten för då följde mamma och hon med pappa till samma ställe.

På vägen hem från Notaria 28 bad vi William att stanna vid ett bageri så att vi kunde köpa en Sentencia tårta till kaffet. Det var otroligt hett i dag och det var skönt att vara hemma igen. Vi fick "Moharra frito" till middag på kvällen och till det ett glas vitt vin var. Jag tror att pappa förklarat tidigare vad det är men jag gör det igen. "Moharra frito" är en hel friterad fisk, det ser lite läskigt ut för hela huvudet är med på tallriken men tack och lov är fisken rensad. Efter middagen bjöd vi på champagne (som sig bör), jordnötter, chips, "gris svålar" (pappas favorit). Storasyster ville ha popcorn så hon sprang ut i köket och frågade Luz Stella om hon kunde poppa det och naturligtvis kunde hon det. Pappa bjöd Manuel och den andra pappan på cigarr som sig bör när man just blivit pappa på riktigt.

Det känns extra kul att vi kan fira med våra vänner som vi träffade i Colombia när vi hämtade storasyster. Då var det vi som fick nöjet att vara med att fira deras Sentencia. I morgon ska vi fixa med det colombianska passet till lillebror. Pilar trodde inte att vi skulle hinna få Haagpappret och det behöver vi för att kunna fixa svenskt visum åt lillebror men det tar vi på måndag eller tisdag beroende på när det blir klart. Vi bokar hemresan när vi fått Haagpappret. Har vi tur kan vi åka hem på tisdagskväll lokaltid och kommer i så fall hem på onsdag eftermiddag. Vi återkommer när vi har mer korrekt information om hemresan.

Vi passar på att säga GRATTIS till storasysters faster J idag. Hoppas du hade en bra födelsedag.

Storasyster säger GRATTIS till A som fyller år i morgon om vi förstått rätt. Hon hoppas att du får många födelsedagspresenter och att barnen på förskolan gillar ditt val av glass.

Till kusin L säger storasyster att hon lärt sig lite spanska nu när hon varit här i snart 8 veckor. Engelska kan hon lite också.

Storasyster längtar tills hon får träffa alla kompisar och fröknar igen. Hon blev så glad när det gick upp för henne att vi snart får åka hem till Sverige igen.

På eftermiddagen var Marja snäll och passade både storasyster och lillebror för mamma och pappa skulle göra ett besök på Los Pisingos mödrahem. Det var ungefär 12 mammor som bodde där nu, 3 av dem hade barn sedan tidigare. Det var ett mycket gripande möte. Vi var 3 adoptivfamiljer som var där och vi fick ställa frågor till mammorna och de till oss. Psykologen och Socialarbetaren som var med under mötet sa att det var ett av de bästa möten de någonsin haft. Det var mycket känslor och mammorna kände att de fick svar på sina frågor och att vi som adoptivföräldrar känner stor respekt för deras svåra val de står inför.

Det är för oss en stor kärleksförklaring att välja att föda sitt barn och ge det en bättre framtid än vad de själva just nu kan ge dem. Självklart hade de önskat att de kunde behålla sina bebisar och själva fostra dem och ge dem den kärlek och värme de behöver men nu är ju situationen för de flesta en helt annan.

Vi fick gå runt på mödrahemmet och kika och det visade sig att sedan 1 månad tillbaka bor de nyfödda bebisarna (det fanns 5 st där nu) i ett särskilt rum på mödrahemmet. Deras biologiska mammor får bo där tillsammans med dem och om de själva vill får de amma barnen. Bebisarna bor där tills de blir ca 2 månader för det är först när det gått 2 månader som mamma kan skriva på pappret som säger att det ger upp barnet för adoption.

För oss som varit med om ett helt annan procedur kändes detta nytt (och det är det ju) MEN psykologen var positiv till förändringen för hon menade på att det var bra för både barnet och mamman att kunna få denna tid tillsammans. En del mammor valde dock att gå och inte komma igen förrän de ska skriva på pappren. Mödrahemmet var slitet och det märks att det har varit tuffa tider för barnhemmen och mödrahemmen ett tag.

Det har varit en känslosam dag och vi är glada att vårt ärende drog ut på tiden för när vi fick lillebror frågade vi Carlos om vi kunde få besöka mödrahemmet men han sa att de inte hade dessa besök längre. Tack och lov att han ändrade tillbaks detta. Det är verkligen värdefullt för mammorna att få träffa oss och för oss att få träffa dem. Denna gången hade vi ju helt andra frågor att ställa och en av familjerna som var med hade fått sitt första barn och de tyckte att det var oerhört värdefullt att vi var där för vi ställde frågor de inte tänkt på.

Nu ska vi gå och lägga oss så att vi är pigga imorgon.

Förmiddagen spenderade vi alldeles själva här för den andra familjen som bor här åkte på sin ICBF intervju vid 10-tiden. Vi bara softade pappa läste för storasyster en stund och mamma gjorde just ingenting. Lagom till lunchen var familjen tillbaks. När vi satt och åt ringde Pilar och ville tala med mamma. Vi skojade och sa att nu måste det vara Sentencia.

Pilar frågade hur vi hade det och vi kunde ju inte svara annat än att vi hade det bra för det har vi ju. Hon småpratade lite om vädret och mamma befarade det värsta nya problem MEN så sa hon att hon fått ett samtal från vår advokat som meddelade att vi kommer att få vår Sentencia på torsdag kl. 10.00. Det lät ju jättekonstigt för förra gången ringde hon och sa att vi fått Sentencia men Pilar förklarade att domstol nr 1 ger förhandsbesked om Sentencian för att de vill att hela familjen ska komma till domstolen och fira denna händelse med tårta och Coca Cola. Tårtan och Coca Cola tar vi med oss och förhandsbeskedet är därmed till för att vi ska hinna inhandla detta. Mamma blev jätteglad och började nästan gråta men bara nästan för hon samlade sig snabbt och tänkte att än har vi inte vår Sentencia. Det är väl vis av erfarenheten på resan till barn nr 2 som hon inte riktigt vågar ta ut glädjen i förskott.

Marja och Manuel sa att säger Pilar att det är så så är det så så i kväll kom lyckotårarna över att lillebror äntligen är vår även juridiskt sett och att vi snart kan åka hem igen. Tänk det tog 7 veckor exakt att få detta förhandsbesked och vi kommer troligtvis att vara här exakt 8 veckor eftersom vi troligtvis inte hinner färdigt alla papper innan fredag eftermiddag siktar vi in oss på att komma hem i början på veckan men exakt när återkommer vi om.

Klocka 14.30 kom Elver och hämtade oss för att köra oss och mamman och sonen i den andra familjen till Halifax och ett besök hos de 2 familjer som var här och åt semlor med oss. Elver skulle bara ta en sväng förbi sin frus affär och hämta lite paket. Det var kul att se hans fru, pappa och mamma och affären de hade. Det var en lite butik och kombinerat café, inte stort men litet och charmigt på ett typiskt Colombianskt vis. Elver berättade att hans fru fyllde år i dag och att de skulle ha kalas i kväll.

På Halifax blev vi väl omhändertagna av familjen B och R. De bjöd på gott kaffe, men inte lika gott som Marjas ;- ), och jättegoda Donuts. Vi tackar för trevlig värdskap och hoppas att familjerna får en härlig vistelse på San Andres och Coco Plum dit de åker i morgon. Det blir många svenska familjer där nu då det redan finns två och kommer ytterligare 3 i morgon. Nåja, åter till Halifaxbesöket. Vi satt och pratade och småmyste och det kändes hur bra som helst. Familjen R gratulerade oss till vår Sentencia. De hade suttit i bilen tillsammans med Pilar när hon fick beskedet och ringde oss. Tyvärr har de själva oturen att hamna i domstol nr 17 som är den värsta av alla. Det är inte helt omöjligt att de blir här längre än oss men vi hoppas liksom de att de är hemma till Påsk. Det är ju tyvärr inte mycket man kan göra åt saken och det är bara att försöka göra det bästa av sin tid här i Colombia.

När vi kom hem åt vi kvällsmat och storasyster somnade tidigt. Lillebror hade svårt att somna för han var övertrött. Storasyster hade väckt honom när han sov på eftermiddagen. Efter kvällsmaten bjöd Manuel på rom och coca cola. Han satt uppe och småpratade till klockan 21.00. Marja var trött och la sig lite tidigare. Vi kan inte annat än konstatera att vi har haft det hur bra som helst under vår tid här i Colombia men visst är det skönt att vi äntligen kan se ett slut och att vi snart får komma hem och visa upp vårt andra underverk.

Nu ska mamma och pappa titta färdigt på filmen vi började se i går kväll. Det är tur att de är uppdelade i två delar för mamma somnar alltid innan filmen tagit slut.

Storasysters kommentar till att vi får Sentencia på torsdag och snart får åka hem var; Ett stort leende och Jippi vad kul!

Stor KRAM till er alla som läser.

När Papporna kom hem från Suba hade de köpt "sockerbullar" men det var mer som Donuts med någon kräm inuti. Vi satt i solen och drack kaffe och åt bullar när Myriam Cepeda kom för att visa sina indian dräkter och hämta de kläder vi lånat för att prova på våra barn.

Alla mammor kände sig nöjda med sina inköp. Storasyster kommer att vara fin på lillebrors dop och lillebror kommer att vara fin i sin dopklänning. Det hade förstås varit kul om lillebror kunde haft kusin A's dopklänning eftersom mormor sytt den men lillebror kommer troligtvis vara runt 9 månader när han döps och därmed större än vad kusin A var när han döptes.

Storasyster längtar efter sin fina säng och det är inte utan att mamma och pappa längtar hem till sina sköna sängar de med. Vi har inte hört något nytt när det gäller vårt ärende men vi hoppas få höra något denna veckan. Vår hemresa är satt till den 10 mars och om vi har tur behöver vi inte flytta fram den MEN vi vågar inte tror att vi kommer hem förrän tidigast slutet av nästa vecka. Vi har några utflykter kvar att göra så det går ingen nöd på oss vi har det ju faktiskt hur bra som helst men vi är glada att vi inte har hembiträde för ibland blir det lite trist att inte ha de där vanliga vardagssysslorna som matlagning, tvättning och städning att sköta om.

Storasyster undrar hur alla förskolebarnen och fröknarna har det? Hon längtar tills hon får komma hem och visa upp sin lillebror. Har ni snö nu undrar hon? Vi har haft varmt och soligt i dag. Hoppas vi syns snart.

Storasyster hälsar till alla sina kusiner och gratulerar kusin K som nyss fyllt 3 år. Han är ju jättestor nu och fick säkert mycket  tårta och många paket. Hon skickar även en stor grattiskram till kusin A som nyss fyllde 13 år. Vi ringde men du var inte hemma.

Storasyster tycker att det är kul att mammas mostrar läser på hemsidan och hon hälsar tillbaka till syssling W. Storasyster, pappa och mamma såg på filmen Herbie (En rallybil) härom kvällen och när mamma berättade att hennes moster D och morbror K körde rally för många år sedan blev hon jättestolt så det blir till att plocka fram era gamla bilder från denna tiden tills vi kommer hem för dem vill hon gärna se.

Ha det nu gott och fortsätt göra inlägg för vi läser dem även om vi inte kommenterar dem alla så betyder det oerhört mycket att ni gör dem. Hur är det på KD?

Glömde ju berätta att lillebror satt riktigt länge själv i dag. Han satt dock ganska framåtlutad och efter ett tag blev det lite för mycket så han la en liten kräk på den tjocka mattan här i salongen, stackaren. Han börjar verkligen bli en egen liten person nu och han är nöjd och glad för det mesta.

Ja, då var ännu en härlig och underbar dag med våra älskade Colombia juveler till ända och i morgon startar en ny full av mysiga stunder med barnen.

Vi åt lunch på hamburgerrestaurangen "El Corral". Därefter åkte vi till "Parque de Los Juegos", ett stort lekområde där barnen bl.a. kan klättra, gunga, och åka rutschkana på alla tänkbara sätt. Där fanns gokart för de större barnen, svävare som man kunde åka i en konstgjord damm, trampbåtar, studsmattor och mycket mycket mer. Storasyster började med att rida en tur på ett lamadjur.

Efter att barnen lekt av sig körde JP & Lyana upp oss till Casablanca. Innan vi skiljdes åt blev vi hembjudna till dem i deras våning tillsammans med familjen E. på fredag kväll. Det ser vi fram emot!

Efter kvällsmaten kom Myriam Cepede på besök och visade upp sin kollektion med dopklänningar, klänningar och folkdräkter. Mammorna blev som tokiga när alla fina kreationer visades upp. Mammorna gjorde beställningar så att Myriams penna glödde.

För de som vill komma i kontakt med Myriam Cepeda så nås hon på Tel: 6242176 eller cepedamyriam@gmail.com

Vi har tagit det lugnt idag. Papporna var med Marja och Manuel en sväng på Exito (stormarknaden) på förmiddagen. Vi behövde bunkra upp lite frukt och blöjor. Storasyster var lite febrig och hade lite ont i magen efter gårdagens utflykt, men hon har piggat på sig igen. På eftermiddagen spelade papporna lite fotboll med barnen på baksidan av pensionatet.

Efter middagen poppade vi popcorn och tog fram chips. Barnen tittade på en tecknad film. De satt som ljus och deras ögon var stora som tefat. 

Det var en märklig känsla att gå helt ensam i parken. Man kände sig lite så som Michael Jackson förmodligen känner sig i sin egen park. Parken är byggd på ett område 15 km norr om Bogotá av en gammal pilot på som tydligen hade för mycket pengar över och ett glatt barnasinne. Parken var perfekt anpassad för barn upp till 10-års åldern.

Parken innehåller bl.a. en zoo-avdelning med dryga 400 olika djur, t ex. lejon, tiger, leopard, puma m.fl. Det fanns en stor tivoliavdelning som vi var helt ensamma på. Så fort vi kom fram till en attraktion så kom det genast fram 2-3 personer för att hjälpa oss att starta igång karusellerna som barnen ville åka. Parken innehöll även ett stort piratskepp och ett krigsfartyg i en konstgjord sjö, en gigantisk kopia av Taj Mahal och världens sju underverk.

Enligt vår chaufför var detta ett verkligt välbesökt resmål på helgerna. Vi måste haft otrolig tur som lyckades pricka in en dag då vi fick ha parken i princip helt för oss själva. (Mamma tackar Lisa G för tipset om att inte kombinera detta med Salt Katedralen utan bara spendera dagen i parken).

Barnen hade jätteroligt hela dagen men orken tröt lite mot slutet av dagen efter  6 timmar i denna härliga park. Vi vuxna var mäkta imponerade att de orkade gå så mycket för vi var dödströtta i våra ben själva och då kan man ju bara tänka sig hur trötta de måste varit. Mamma trotsade sin höjdskräck och åkte i den jättehöga rutschkanan med storasyster. Att åka ner var inte hälften så otäckt som att klättra upp för spiraltrappan.

Då hör storasyster att Fam. B's minsta dotter springer utanför. Mamma tänker att oj då har hon också vaknat tidigt och tycker samtidigt att det är lite konstigt att de släppt ut henne från rummet. Pappa som hade krupit över till storasysters säng tog upp lillebror som inte somnat om och vips ville storasyster ligga hos pappa också. Det blev trångt men de hade det riktigt mysigt trots att pappa var minst lika trött som mamma.

Efter frukosten åkte Mamma tillsammans med mammorna i de två andra familjerna till Exito för att besöka Frisörsalongen där de även vaxar ben, fixar fötter och händer. Vi  hade fått en lapp med oss av Marja där hon skrivit vad vi ville göra. När vi kom dit var det hur många personal som helst som var sysslolösa men vi satte 5 av dem i arbete. Mamma A fick fötter och händer fixade på en och samma gång. Mamma P och Mamma S varvade då vi skulle vaxa benen och fixa fötterna. Vi hoppade händerna denna gången. När vi var klara var klockan bara 11.00. Vi hade bett Mario att komma vid 12.00 och hämta oss. Vi tog en sväng på Exito och shoppade lite. Den sista kvarten tog vi en kaffe latte för ca 10 kr, hur billigt som helst och gott!

Mario hade fått instruktioner från Marja att vi ville åka till bankomaten vid Blockbuster för att ta ut lite pesos. Det är den enda bankautomaten man kan ta ut 2 000 000 pesos (ca 7 200 sek) på en och samma gång. Vi behövde pesos till hyran i morgon. Vi skulle ta ut 4 000 000 pesos var jag och Mamma S. Det var bara det att i dag var 50 000 pesos sedlarna slut och det fanns bara 20 000 pesos sedlar. Detta innebar att vi bara kunde ta ut 800 000 pesos åt gången. Vi fick alltså ta ut detta belopp 5 gånger var och det tog lite tid.

Kön utanför (man går in i en liten hytt och låser en dörr efter sig) växte och mamma P började bli lite smått stressad. Då knackar polisen som patrullerade utanför på och frågade om det var något problem. Mamma S svarade så gott hon kunde att det bara fanns 20 000 pesos sedlar och att vi skulle ta ut ganska mycket pengar. Mamma P blev ännu mer stressad och Mamma S säger lugnande att vi är ju i Colombia nu och här är de vana att stå i kö. Det var ju så sant så och mamma stressade av lite grann. Det blev en rejäl bilhandlarbunt med sedlar. Plånboken gick inte att stänga.

Vi var tillbaka lagom till lunch. Vi tog en kopp kaffe i solen efter maten. Resten av eftermiddagen gick i lugnt tempo. Barnen lekte och hade kul med varandra. Mamma och papp tog en kort promenad med lillebror när hans skulle sova. Sedan satt vi ute på en av sofforna och mös. Barnen kom ner och lekte i lekstugan. Det började regna så smått och då skulle de in och hämta paraplyerna och göra en koja som de kunde sitta i medan det regnade. De tog ut lite fika och hade det jättemysigt.

Mamma och pappa sa åt Marja och Manuel att gå ut och titta på hur mysigt det hade det. Manuel hade tagit bort paraplyerna och alla 4 barn kom in rusande och sa i munnen på varandra att; "Han har tagit bort vår koja". Mamma fråga: "Vem då? Lois?". Dottern i den familjen som har 3 barn sa: "Nej, Gubben som bor här". Mamma och Pappa fick sig ett gott skratt och sa att han troligtvis inte ville att de skulle leka med hans paraplyer. (För er som inte vet vem Lois är så är det killen som fixar med huset och trädgården).

Mamma P och Mamma A gick en promenad  strax innan det började ösregna och åska. Vi passade på att ta in barnen och bada dem så att de var klara lagom till middagen. Efter middagen tittade storasyster på TV, lillebror somnade innan maten. Pappa har just läst klart Lasse Majas Detektivbyrå och Guldmysteriet för storasyster.

Så har ännu en dag nått sitt slut. Vi har nu varit här i 6 veckor och har så smått börjat titta på om vi inte ska ta en liten tur till någon Resort i ett par dagar men det får vi återkomma till när vi bestämt oss. I morgon ska vi till Parque Jamie Duque med barnen, det ska bli spännande och ni får läsa mer om det i morgon kväll.

Skönt att höra att huset står kvar Ann-Sofie, vi är så glada att vi har er och alla andra grannar som kollar till läget runt omkring vårt hus. Ett stort tack till familjen som lovat att klippa gräset ;- ).

/ P

Lunchen intogs på exotiska Mc Donalds. Pappas obefintliga spanska gjorde att vi fick dubbelt så mycket pommes frites och dubbelt så många Mc Nuggets som vi egentligen ville ha. Bara att äta och se glad ut.

Pappa ville gå en sväng till klädaffären Arturo Calle. Hittade på nytt ett par skjortor och några slipsar till jobbsviden. Har nu köpt totalt 6 skjortor och minst lika många slipsar. En bra affär det!

På köpcentret Unicentro köpte storasyster en CD-skiva som hon länge pratat om att hon ville ha. Vår chaufför Elver brukar alltid sätta på en skiva med Colombias stolthet Shakira i bilen när vi åker med honom. Storasyster gillar musiken och var jätteglad när hon fick köpt skivan.

Efter kvällsmaten tittade mamma, pappa och storasyster på filmen Herbie som vi fått låna från kusin A.

Fettisdagen firade vi tillsammans med familjerna här på Casablanca samt två svenska familjer som bor på Halifax. Mandelmassa finns inte här i Colombia så det blev till att göra egen. 700 g mandel, 3,5 dl socker och 3,5 dl florsocker. Mandeln skållades, skalades, maldes och blandades med sockret och lite vatten. Det blev MYCKET mandelmassa! Vi kommer att kunna äta mandelmassa så länge vi är kvar i Colombia.

Vanliga släta fastlagsbullar fanns inte heller att få tag på. Marja föreslog att vi kunde köpa en slags lite grövre fullkornsbullar med fibrer i. Man tager vad man haver... Gott blev det i varje fall, och trevligt hade vi! Manuel bjöd på Rom & Cola. Det blev både en och två före maten!

Vi föräldrar hade det väldigt trevligt framåt kvällen och vi blev sittande inne i salongen och småpratade med varandra. Ingen tänkte på att vi hade större barn som skulle gå och lägga sig. Inte förrän storasyster och S i familjen E kom ut. En med bar överkropp och en i bara trosorna. Bägge småskrattade och såg luriga ut.

De hade "blåst blåsbubblor" på toaletten. Storasyster hade tappat en av såpbubbleflaskorna på golvet. Då hällde de över såpbubblor från den andra flaskan och drygade ut med diskmedel och vatten. Det blev glashalt på golvet så de uppfinningsrika barnen tog av sig kläderna och gick och tog på sig skor som de virade toalettpapper runt. Sen åkte de "skridskor" på toalettgolvet för att göra rent golvet.

Av någon anledning hittade barnen även de små färgpytsarna som Storasyster fått av sina faddrar innan hon åkte och som skulle tas fram en regnig och tråkig dag. De hade börjat öppna burkarna lite försiktigt. Den svarta färgen hade varit lite svåröppnad så den råkade hamna mitt på grabbens vita tröja. Storasyster hade försökt att hjälpa honom att tvätta rent tröjan med såpbubblor och diskmedel, men "det blev bara lite värre". Färgen smetades ut på hela tröjan. Det var tur att det var en vit tröja. Alla kläder som tvättas här nere blir helt vita. Vi vet inte hur man gör när man tvättar kläder här nere och vilka kemikalier som finns i tvättmedlen, men nog ska den bli vit igen.

Vi har haft ännu en fantastisk dag här i Colombia med våra underbara barn och våra goa vänner!

När man kommer ner till stora vägen känner man direkt skillnad på luften jämfört med uppe i bergen där vi bor. Trafiken är tät i stan och det här med miljöbilar har man inte riktigt förstått här i Colombia. Lastbilarna och bussarna är gamla och de verkligen spyr ut avgaser. I Centro Suba fanns det ett litet köpcentrum som vi var inne i.

När vi kom tillbaka fikade vi lite. Storasyster hoppade hopprep och försökte även lära mamma att rocka rockring.

På eftermiddagen var Familjerna E & B hos Notarius Publicus för att skriva under sina fullmakter. Under tiden var vi ensamma hemma på pensionatet. Pappa passade på att läsa några kapitel i en bok och mamma satt en stund vid datorn.

Mamma ringde ner till hotell Halifax nere i Bogotá där det bor några ytterligare svenska familjer som också är här för att adoptera. Hon bjöd in dem till oss på pensionat Casablanca imorgon för att fira fettisdagen och äta semlor. Det finns ingen mandelmassa att få tag på här så det blir till att göra egen.

Efter kvällsmaten var det bums i pyjamasen för barnen och filmkväll. När barnen lagt sig la vi oss själva och tittade på en film.

Efter lunch åkte mamma och storasyster tillsammans med Marja iväg till marknaden i Usaquen samt till La Fontana. Mamma hade förra veckan beställt ett antal handväskor som hon skulle hämta. Hon ville även svänga förbi La Fontana för att se om kvinnan som säljer dopklänningar hade kommit tillbaka från sin semester. Hon var inte där, men hon fick telefonnummer så att vi kan kontakta henne.

På La Fontana fick mamma tag på den person som säljer de fotoalbum som vi varit på jakt efter. Vi köpte ett fotoalbum med colombianska motiv samt med storasysters namn på förra gången vi var här. Vi ville väldigt gärna få tag på ett album även till lillebror. När vi tidigare har varit på La Fontana så har de inte haft med sig de fotoalbum som vi ville ha till marknaden och man har sagt att de inte längre gör dem, men med Marjas hjälp att tolka så kunde vi specialbeställa ett. Blir till att åka till marknaden och hämta beställda varor nästa söndag också.

Familjen E som i går fick sin efterlängtade lillebror (söt som socker) hade lite otur för delar av familjen blev lite magsjuka och firandet uteblev. Tack och lov känner de sig bättre i dag och vi håller tummarna att det bara är miljöombytet som ställt till det och att vi inte åkt på den magsjuka som härjat på Halifax. Hittills ser det bra ut.

Vi hade sett fram emot att fira med både Familjen E och Familjen B att de fått sina barn för Familjen B har inte heller hunnit fira detta p g a  feber och förkylning i familjen. Vi får håller tummarna för att vi får fira lite i kväll.

Mamma följde med Marja till Falabella, en affär där mamma handlat en pyjamas till sig själv men som hon inte provade utan köpte i den storlek hon brukar ha hemma MEN jag tänkte inte på att storlekarna här är mycket mindre än hemma. Marja var snäll och hjälpte mig att få ett tillgodokvitto och mamma provade en storlek större men den var inte bra i passformen så det blev lite kläder till lillebror. Det var rea med mellan 50-70% rabatt. Lillebror fick en ny nappflaska för de vi har börjar bli lite slitna och det är svårt att se måtten på sidan.

Dagarna går fort här och det är märkligt med tanke på att vi egentligen inte gör så mycket. En normaldag går vi upp ca 06:45 för då vaknar lillebror och vill ha välling. Vi duschar och gör oss i ordning för frukost. Efter frukost brukar vi läsa i gästboken och kolla om vi fått några mail. Vid nio burkar mamma och storasyster ta en promenad med någon av de andra mammorna för att söva de små. Familjen E's mamma har bara varit med utan baby än så länge men när de är fit for fight hänger de säkerligen på. När vi kommer tillbaks burkar vi ta en fika med de stora barnen och sedan är det lite pyssel att lägga in den rena tvätten som vi fått tvättad eller så hittar vi på något med de stora barnen. När klockan är 12:30 är det dags för lunch.

Efter lunchen händer det att det blir en promenad till och det är verkligen skönt att kunna gå här uppe utan att andas in alltför mycket avgaser. Vid 15.00 tiden är det dags för en eftermiddags fika med de stora barnen igen. Nu är det inte så att vi fikar på kakor hela dagarna utan vi serverar frukt och yoghurt och ibland lite smörgås/knäckebröd. Sedan är det dags att skriva ett inlägg eller så blir det ytterligare lek med barnen om vädret tillåter. Vi lever med andra ord ett fantastiskt avslappnat och härligt liv här uppe på Casablanca.

Efter kvällsmaten brukar barnen få titta på film tillsammans. När den är färdig går vi föräldrar och lägger oss och då burkar klockan vara strax efter åtta på kvällen. I vår familj ligger vi och läser eller så tittar vi på någon film tillsammans. Det blir inte några sena kvällar precis men det är inget vi lider av direkt.

Lillebror gör framsteg och har så smått börjat försöka resa sig upp till sittande när han ligger på rygg. Han kommer inte så långt men han försöker så duktigt så. När han ligger på skötbordet vill han alltid titta på vad som finns bredvid honom och det resulterar i att han hamnar på sidan eller på magen. Det går inte längre att låta honom ligga där utan vi måste passa på honom så att han inte trillar ner. Han är  väldigt social och vill inte gärna sitta i vagnen och titta på när vi äter utan han ska helst sitta i mammas eller pappas knä.

Lillebror har börjat med gröt på förmiddagen och det gillar han mycket. På eftermiddagen får han lite fruktpuré eller mosad banan. Det finns inte så mycket barnmat på burk här för i Colombia börjar de med vanlig mat när de är kring 7-8 månader först. Den barnmat som finns på burk är alltså från 7 månader och inget vi kan ge till honom ännu. Vi får börja med den riktiga maten när vi kommer hem.

Storasyster trivs verkligen bra sedan hon fått kompisar att leka med och de kommer förvånansvärt bra överens allihop. Det är verkligen en härlig skara barn vi har här men så är de ju också några av Colombias vackraste skatter vi har fått allihop. Jag är säker på att jag pratar för alla oss föräldrar när jag säger att vi är så otroligt lyckligt lottade som fått möjligheten att få barn på detta underbara sätt.

Till Lotta och Familjen A: Vi håller alla tummar för att ni flyttas fram åtminstone två LID datum denna månaden.Vi önskar inget hellre än att ni fick barn NU!!!

Till Alex: Vi hade självklart hoppats på att vi kunde vara med på ditt kalas men vi får fira dig när vi kommer hem. 

Till alla andra som skriver och läser säger vi bara fortsätt med det för det är så kul att börja dagen med att se vilka som varit inne och skrivit en liten hälsning.

Storasyster tycker att det låter härligt med pulka åkning och snö men föredrar värmen här för hon fryser bara när hon är ute på förskolegården och leker. Hon längtar tills hon får leka med alla kompisar igen och såklart att få träffa alla fröknar igen.

Vid lunch kom fam. E tillbaka till pensionatet med sin lille prins som de varit och hämtat på Los Pisingos. Det är verkligen en riktig solstråle! Ska bli riktigt kul att få vara nära honom under denna tiden.

Storasyster ringde några samtal hem till Sverige via Skype. Efter det lyssnade vi igenom morgondagens bidrag till Melodifestivalen via svtplay.se. Tekniken är verkligen fantastisk!

Eftersom det var fredag så var det fredagsmys för barnen på kvällen med film (Happy Feet) och äkta svenskt godis som fam E. hade med sig när de kom i förrgår.

När vi handlat klart och kom till kassan 09.54 la vi upp varorna på bandet. Då hasplade kassabiträdet ur sig något helt obegripligt på spanska. Samtidigt pekade hon på klockan och vi förstod att vi inte fick handla något just nu och att vi var välkomna tillbaka efter kl. 10.00. Vi tittade på varandra och kom fram till att man nog inte får köpa alkoholhaltiga drycker på stormarknaden före kl. 10.00. Det var bara att packa ner sakerna från bandet och ställa sig sist i kön igen.

Dagen har annars varit väldigt lugn och behaglig. Vädret var stekhett mitt på dagen. De stora barnen försöker leka ihop sig med varandra. Idag har de haft jättekul vid gungorna och i lekstugan.

Efter kvällsmaten tände vi en brasa och satt och småsnackade i salongen medan de stora barnen tittade på en film. Imorgon kommer familjen E. att få sin son från Los Pisingos.

Vi tog en tur förbi Minas De Colombia, en smaragdbutik som ligger innanför en servicebutik. Utifrån ser det ut som en helt vanlig liten kiosk. Inne i kiosken frågar man efter smaragdbutiken och butikspersonalen öppnar en tjock gallerdörr och man blir inledd till en jättefin juvelerarbutik.

Vi shoppade lite smycken till lillebror. Mamma fick en vacker ring av pappa. Storasyster fick sina smycken förra gången och mamma lovade att nästa gång vi åker till Colombia ska hon få lov att köpa sig ett par fina örhängen för då har hon säkert tagit hål i öronen.

Vi kom lite sent till lunchen och Marja sa att ta det lugnt var inte så Svensk när mamma stressade in med andan i halsen. Lillebror var hungrig och hade bajsat. Storasyster hade somnat och var yrvaken. Vi hade bestämt att mamma och mamman i den andra familjen skulle åka och handla lite grann på Exito efter maten. Mario som körde oss till Monserrate kunde inte komma tillbaka senare (han skulle hämta sin son från skolan kl. 15.00) så han väntade medan mamma åt och sedan for vi iväg med våra döttrar för att handla lite frukt och annat smått och gott.

När vi kom hem från affären åt mamman och storasyster upp glassen som vi fick till efterrätt. Vi satt ute i solskenet, det har varit toppen väder i dag men nu börjar det mulna på. Klockan 16.00 ringde Pilar men tyvärr hade hon inga goda nyheter att komma med.

Domstolen, nr 12, hade nu fått den skriftliga förklaringen från Los Pisingos där de talade om varför lillebror blivit placerad hos oss och inte en Colombiansk familj och det borde vara frid och fröjd men då ville domstolen plötsligt ha det papper som  talade om när Los Pisingos fick sin licens att driva adoptioner från ICBF. Detta papper kunde ta tid att få fram för det finns på ICBF, som är den statliga myndigheten här i Colombia. Vår advokat blev jättearg, för detta är ett helt onödigt förfarande enligt henne och hon om någon vet för hon har arbetat med adoptioner i så många år. Advokaten beslutade sig för att plocka ut vårt ärende från denna domstol och lotta oss i en ny domstol. Detta kan ju vara lite riskabelt för man kan ju hamna i en ännu sämre domstol men vi hade faktiskt tur i oturen och hamnade i domstol nr 1.

Domstol nr 1 är den domstol som alla vill ha för den går snabbt. De brukar vara klara på 3 veckor med sina adoptionsärende så det är ju bra. Det som är lite mindre bra är ju att vår process börjar om från början från och med nu och det innebär minst 3 veckor till i Colombia. Vi har i dag varit här i exakt 5 veckor så det blir en lång vistelse i Colombia för vår del. Förra gången hade vi ju tur och var hemma efter 33 dagar och det vet ju ni alla som adopterat att det är snabbt så ni som inte är så insatta i adoptioner ska inte blir förskräckta för det är inget ovanligt att det blir mellan 6-8 veckors vistelse i Colombia när man adopterar.

Hur tar vi nu denna tråkiga nyhet? Jo, vi tar den faktiskt med ro. Vi hade siktat in oss på 8 veckor och det ser ut att bli just så och kanske lite till. Vi kan inte göra så mycket åt detta och vi litar fullt på att vår advokat vet vad hon gör och att hon gör det som blir bäst för oss. Storasyster har det bra för hon har kompisar och det är guld värt. Mamma och pappa har trevlig sällskap vi också och just nu sitter vi och väntar på att våra vänner ska komma till Casablanca, deras plan landade för ca 1 timme sedan och de bör vara här om en halvtimme. Det ska blir riktigt roligt att träffa dem och just nu blir ju de ett otroligt bra stöd i vår väntan på Sentencian.

De kommer naturligtvis vara mycket trötta efter att ha varit uppe i snart 20 timmar och de kommer att vara uppe några till innan de kommer i säng. Det är i alla fall varmt välkomna och efterlängtade.

Vi hoppas på många fler inlägg för det förgyller verkligen vår dag att sätta sig och läsa både korta och långa inlägg från nära och kära på morgonen.

Kram till er alla från oss alla.

Storasyster har verkligen funnit barnen i familjen B. De leker jättebra med varandra. Idag har de lekt i lekstugan där de dukade upp fika. De spelade fotboll på baksidan, målade i målarböcker och hade jympa till Mora Träsk i salongen.

Idag åkte familjen E1 hem till Sverige efter 5 veckor i Colombia och man har börjat förbereda för familjen E2´s ankomst. Det ska verkligen bli kul att få umgås med dem här nere i Colombia, precis som vi gjorde för 5 år sedan när vi hämtade storasyster.

Dagen avslutades med filmkväll och grillade marsmallows.

Den nya familjen gjorde sig i ordning för att hämta sitt 3:de barn och alla vi andra väntade med spänning på att de skulle komma hem så att vi kunde få se den lilla juvelen. Det är alltid lika känslosamt när någon får sitt barn och mamma gick omkring och var gråtmild hela dagen över denna fantastiska händelse som det är att få barn på detta sätt. Det är så svårt att beskriva med ord men man känner sig så utvald på något sätt.

Efter middagen firade vi av den familjen som åker hem i morgon och det var riktigt trevligt. Mamma ringde till en familj som bor på Halifax för att kolla läget lite åt Familjen E som kommer till Bogota på onsdag. Det går nämligen kräksjuka på Halifax. Både barn, bebisar och vuxna är drabbade av allt från kaskadkräkningar till diarré. Familjen E vill inte bo där utan Marja ska försöka att få in dem här. De vill naturligtvis inte ha kräksjuka när de ska hämta sin andra lille juvel och det förstår vi allihop.

Det kommer att bli trångt här med 6 vuxna och 7 barn plus Marja och Manuel som bor här. Vi tycker att det ska bli kul att de kommer hit och bor nära oss i alla fall.

Till Lisa: "Visst var de på oss hela tiden att vi skulle bli flätade i håret och ja det var jättejobbigt. Jag personligen känner mig lite för gammal för dessa flätor men de passar ju på små barn. Det var dessutom jättesvårt att få bort den feta krämen som de smorde in håret med innan de flätade det för att skydda det mot sol och saltvatten. Om mamma får bestämma var det första och sista gången vi gjorde detta."

Vi tycker att det är jättekul att ni skriver i vår resedagbok så fortsätt gärna med det.

Vi skulle precis ta en förmiddagsfika när Pilar ringde och ville prata med oss. Tyvärr hade hon inga goda nyheter att komma med sa hon. Det som hänt i vårt ärende var att Domstolen ville ha en förklaring från barnhemmet Los Pisingos varför Lillebror hade blivit utvald till oss och inte en Colombiansk familj. Detta gör att vårt ärende drar ut på tiden och vi räknar inte med att vara hemma förrän i början av mars.

För er som inte är insatta i de nya rutinerna kring internationella adoptioner i Colombia så är det så att den nya barnavårdslagen säger att om det finns en Colombiansk familj som vill adoptera och som har sina  papper klara ska de prioriteras framför de utländska familjerna. Det är alltså inget konstigt att domstolen frågar detta med det innebär alltså en fördröjning i ärendet för den familj det drabbar.

Vi sa till Pilar att det var lugnt och att det får ta den tid det tar för vi kan ändå inte påverka processen utan det är bara att gilla läget. Vi har ingen hemlängtan än och vi har ju mycket kul att se fram emot nu när  våra vänner kommer ner på onsdag. Det ser vi verkligen fram emot.

Klockan 11:30 kom vår taxi och vi for till J-P och Lyana. Vi åkte till Hacienda Santa Barbara och tog en promenad till marknaden i Usaquen. Vi beställde ett antal väskor och köpte en tavla. Därefter tog vi lunch på Archie's pizzeria till Storasysters förtjusning. J-P och Lyanas yngsta dotter Giselle var med oss. Henne har vi inte träffat förut. Hon var jättetrevlig och vi hade inte väntat oss annat med så goa föräldrar. Vi är väldigt glada att vi lärt känna J-P och Lyana, de är verkligen toppen.

Vi handlade lite blöjor och annat smått och gott på Pomonas och åkte sedan tillbaks till Casablanca. J-P och Lyana körde oss. Storasyster lekte med en av sina nya vänner då hans lillasyster låg och sov. Vi har nyss ätit kvällsmat och sitter i "salongen" och småmyser. Lillebror sover och storasyster och de två andra barnen tittar på film.

På tisdag åker Familjen E, troligtvis hem. De blev klara snabbt med sina papper och har bara ambassad besöket kvar för att fixa pass till sin lilla tjej.

Pappa gick ner för att försöka reda ut begreppen med personalen i receptionen som bara kunde spanska. De var inte på något sätt angelägna om att ens försöka förstå vad pappa försökte tala om för dem. Pappa lämnade räkningen på receptionens disk och strök över hela beloppet och skrev dit "4.000 COP = OK". Därefter gick vi ut och åt frukost.

Vi passade på att sola lite på förmiddagen. Vi badade även klart för denna gången. Pappa och storasyster gick ut och tog några foton på playan utanför hotellet. Vi gick en tur runt kvarteret och köpte en liten present till familjen E´s lilla dotter då familjen fått Sentencia och snart åker hem.

När vi skulle checka ut kom samma gamla räkning fram igen. "100.000 COP por favor!". No no no... svarade vi och fick till slut fram en engelsktalande person ur personalen. Det visade sig att lunchen de ville ha betalt för var från den första dagen då vi precis checkat in på hotellet. Man hade då frågat oss om hur vi ville ha vår halvpension (lunch eller middag). Vi svarade att vi gärna ville att middagen skulle ingå. När vi efter en stund fått klart för oss att middagen serverades mellan 19.30-21.00 så ansåg vi att det nog var lite för sent för oss med tanke på trötta barn som måste gå och lägga sig, så vi bestämde oss för att istället utnyttja lunchen i halvpensionen. Detta hade pappa till och med frågat serveringspersonalen om det var OK att byta och enligt dem så var det OK!

Nu ville de ha betalt för denna lunch trots att vi haft en fri måltid per dag och att vi aldrig ätit något utöver lunchen varje dag. Beträffande safety-boxen så hade vi aldrig nyttjat någon sådan och dricksen som stod på räkningen kan de bara glömma!

Allt slutade med att vi i ren frustration över hotellpersonalens ovilja och fullständiga frånvaro av flexibilitet helt sonika rev räkningen framför deras ögon, la 4.000 COP på disken  och gick iväg och tog närmaste taxi till flygplatsen. När vi lyfte tog pappa några flygfoton över San Andrés. Hasta la vista Karibien!

Flygresan hem skulle ta 2 timmar. När vi gick in för landning redan efter 1,30 och kaptenen hasplade ur sig något om "bla bla bla.......Medellin (en helt annan stad i Colombia)........", så blev vi lite oroliga. Det såg inte heller ut som när vi hade landat i Bogotá förut. Bogotá är ju en mångmiljonstad. Nu landade flög vi in över ett frodigt jordbrukslandskap. Det tog några kritiska minuter innan vi kunde gå fram till planets besättning och fråga var vi var... Vi var tack och lov framme i Bogotá. Planet hade flugit in och landat norrifrån via en annan landningsbana och planets kapten hade förmodligen sagt fel namn på staden som vi landade i. Pust! Trots att det regnade i Bogotá så var det skönt att det var i just Bogotá som vi landade i. Strandsatt i en främmande stad i Colombia med bagaget liggande på en flygplats någon annanstans är ingen drömsituation...

När vi kom tillbaka till Casablanca så hade det kommit en ny svensk familj dit. De hade en son på 8 år och en dotter på 4 år. Storasyster började direkt att leka med dem, och vi tycker att det är skönt att hon äntligen fått lekkamrater på pensionatet.

Familjen "E" bjöd på skumpa och tårta för att fira deras dotters Sentencia.

Vi kände oss klara med sol och bad vid 14-tiden då vi gick upp och gjorde oss i ordning för att göra rastaflätor på storasyster. Tidigare i veckan hade mamma bokat upp en tid med en av alla tanter som sitter på strandpromenaden och vill göra flätor på allt och alla. Storasyster var jätteduktig som satt stilla i 45 minuter som det tog att göra dem.

På kvällen fick storasyster bestämma matställe. Det blev pizza. Därefter var det mammas tur att bli ekiperad. Vi gick till President, vilket är den enda stora märkeskedjan på San Andres. Efter ett antal varv till provrummet för mamma så hittade hon en del som passade.

Vi packade lite inför morgondagens återresa till Bogotá. Planet går 14:39 och flygturen beräknas ta ca 2 timmar.

I dag åkte våra nyvunna norska vänner tillbaka till Bogota och Halifax. Deras lilla dotter fyllde 1 år i dag och vi hade en otroligt tur i morse för då kom de 2 killarna (Nina berättade för oss om) som spelar musik och sjöng så bra och då passade mamma på och bad dem spela happy birthday för deras dotter. Det blev det såklart jätteglada för och mamma blev lite rörd för hon tyckte att det var en fin stund. Det är lätt att bli lite sentimental i dessa sammanhang. Jag bad dem även spela den låt du tipsade om Nina men den får vara din, det fanns andra låtar som jag gillade bättre ;- ). Det var i alla fall väldigt trevlig med musik till frukost.

Vi spenderade förmiddagen vid poolen och pappa gick äntligen och köpte sig ett par nya badbrallor för de han hade blev indränkta i massageolja som var mycket svår att få bort och nu har hans badbrallor börjat lukta härsken olja och det kan vi, mamma och storasyrran, säga luktar inte gott.

Vi åt lunch tillsammans med våra norska vänner och satt sedan och småpratade tills de skulle åka  i väg med taxin till flyget. Det kom en riktigt störtskur när vi åt lunch men den försvann lika fort som den kom och storasyrran tog ett bad. Vi betsämde oss för att ta en shoppingtur och i dag var det pappa som fick lite nytt. Vi gick till Heladerian och köpte glass, pappa och storasyrran tyckte att det var mums men mamma tyckte nog att glassen var i sötaste laget. Heladerinan låg precis under det hotellet som våra vänner familjen J bodde på när de var här för ett år sedan och som de absolut INTE rekommenderade men det var då det enda hotellet som hade rum lediga.

Vi har fått lite frågor om vi bor i bungalow eller inte. Det fanns inga bungalows lediga när vi kom så vi bor på 4:de våningen och det är väl så där. Om vi ska göra en jämförelse mellan Coco Plum och Casablanca så är Coco Plum ett fantastiskt mysigt och härligt hotell mitt på den underbaraste stranden man kan tänka sig. Där det är lugnt och stilla. Vi såg inte en enda kackerlacka denna gången men två små spindlar som pappa tog hand om. Hotellet har verkligen fått en ansiktslyftning och rummen var mycket fräschare än sist. Förutom problemet med avloppet som berodde på att vi använde fel dusch så har allting fungerat hur bra som helst. Maten var hur bra som helst och det känns verkligen som ett äkta karibiskt hotell så som vi tycker att ett sådant ska vara.

Casablanca däremot är ett hotell mitt på strandpromenaden i stan, nära butiker, restauranger och caféer. Maten består av en diger buffé, som ställs fram 45 min innan det är dags att äta, du hinner knappt äta färdigt förrän någon är där och tar undan din tallrik. Mamma blev lite irriterade på det en dag när hon inte ens hade ätit färdig och sa till att de var för snabba med att ta undan tallriken, så nu tar de inte bort något förrän vi ätit färdigt och det är bättre. Standarden på hotellet är bra och liknar ett bättre hotell på Mallorca. Poolen är något större än på Coco Plum men saknar även den reningsverk. Poolområdet är snyggt och rent för det går städare där mest hela tiden. Det finns en personal i receptionen som pratar engelska. På Coco Plum kan de som jobbar i receptionen engelska och Etty i restaurangen.

Coco Plum har två vildkatter som gärna tar en mumsbit om de får, vi gillar dem inte. De har även en vildhund och ägarnas hund som springer omkring och tigger mat och gör sina behov  i sanden men det senare brukar han som krattar stranden plocka bort hyfsat snabbt. Utanför Casablanca finns det hur många vildhundar som helst och de är mycket mycket skabbigare än den vilda hunden de har på Coco Plum. I går och i dag så var det en löpande tik som var helt omringad av hanhundar. Vi räknade till tio stycken och storasyster undrade nyfiket vad de gjorde med tiken...... Lite mindre sådant på Coco Plum. På Casablanca är det otroligt lyhört och du hör precis vad grannen gör och det blir lite jobbigt när båda grannarna har på tv:n, och då på olika kanaler. Då kan vi inte tänka inne hos oss. På Coco Plum är väggarna tjocka och vi hörde inte våra grannar trots att de var 5 st i sitt rum.

På Coco Plum har du sköna stolar att sitta i vid borden här på Casablanca är stolarna i stål eller järn och därmed hårda att sitta på. Det enda som är riktigt negativt med Coco Plum är faktiskt myggorna men det hotellet vinner i längden för det är mycket charmigare och gemytligare än vad Casablanca är. Vi ger Coco Plum 5 poäng av 5 möjliga och Casablanca får 3 av 5 och detta trots att pappa gillade duschstrålen bättre här. Till och med storasyster tyckte att Coco Plum var bättre trots myggorna och det tyckte vi var roligt att höra.

Kl. 14.00 mötte vi upp Diego. En 52-årig dykare som ingår i ö-gruppens rescue-team. Han berättade att han hade dykt i princip överallt i världen där det är värt att dyka och att vattnet utanför San Andres är det bästa och endast går att jämföra med vattnet utanför Hawaii. När vi kom över till Haines Cay fick vi prova ut snorkel och cyklop. Storasyster fick simglasögon så att även hon skulle kunna följa med ut på vårt äventyr. Vi hyrde badskor eftersom vattnet som vi skulle gå ut i var fullt av koraller.

Vi gick ut i vattnet 2-3 meter från ön. Det var bara en meter djupt, men väldigt väldigt strömt. Diego hade med sig massor av bröd som han delade med sig så att vi alla kunde mata fiskarna. Det var hundratals fiskar i alla regnbågens färger. Blå Kirurgfiskar och Yellow Tails m.fl. Det var som att vattnet riktigt kokade av fiskarna som vi matade.

Efter ett tag vadade vi över till grannön "Acuarius". Den ön består av en liten strandplätt samt två små  restaurangbyggnader. För några år sedan hade mer än halva den lilla ön försvunnit ut i havet i samband med en storm. Nu började dock sandbanken att bygga på sig igen. Först fick vi mata lite större fiskar. Ganska snart kom ett stort svart moln liksom svävande emot oss i det klara turkosa vattnet. Det var rockorna som kom! Enorma rockor som simmade emot oss mitt i havet som också ville bli matade. Det var dryga 10-talet rockor som var så närgångna att vi både kunde klappa dem och klia dem på ryggen. Diego lyfte upp en gigantisk rocka och höll den i famnen. En helt otrolig upplevelse att få vara med om!

Och som det inte var nog med det! Vi vadade ut en bit mot korallrevet och stannade upp ett par meter från kanten. Vi satte på oss cyklopen igen och dök ner på nytt, och där låg den. En 1,5 meter stor haj! Det var med skräckblandad förtjusning som vi dök precis jämte den stora hajen. Diego var upphetsad över att vi hade fått se en så stor haj så här långt innan för det stora korallrevet. Det finns mängder av haj utanför revet. Innanför revet brukar det oftast bara finnas mindre hajar och hajungar. Den här hajen var brun och väldigt stor för att vara så här långt inne. Det var en Katthaj. Diego hade med sig fiskrens som han matade hajen med så att den kom ut från sitt gömställe. För att inte störa hajen allt för mycket i sin sömn begav vi oss av till ön Haines Cay igen.

Inne på ön tog vi oss en välbehövlig paus. Vi promenerade runt lite på ön. Diego visade oss två stora leguaner som levde fritt på ön. Storasyster jagade och matade hönsen och kycklingarna som strövade fritt. Vi fick även se ett stort termitbo uppe i en palm.

När Diego på nytt begav sig ut i havet med några limpor bröd tog pappa direkt rygg på honom. Inte vill man missa något nytt spännande. Snart pekade han mot ett annat korallrev och skrek "octopussy"! Pappa tittade men såg först ingenting. Det rörde på sig på havsbottnen och där dök den upp, en bläckfisk, Huvudet var ca 40 cm. Inklusive armarna var den ca 1 meter. Bläckfisken hade först skiftat färg för att göra sig osynlig. Vi simmade runt korallrevet och Diego visade något som han kallade "spindelfisk". Dessa tog vi upp och visade för resten av gänget uppe på land.

Om man ska försöka sammanfatta vad vi såg och upplevde under denna eftermiddag så var det:

· Katthaj - Gato
· Rocka - Mantarralla
· Bläckfisk - Optupos Pulpo
· Blå Kirurgfisk - Surgeon Cirujano
· Pet Shop
· Yellow Tail
· Spindelfisk
· Medusa (en jättegiftig vattenblomma)

Därefter var det dags för skattjakt för storasyster. Diego hade "hittat" en fin skattkarta och vi jagade runt en stund efter de två skatter som fanns gömda på ön. Den första fanns under ett stort snäckskal under en palm. Den andra fanns nere vid stranden under ett litet stenröse. Skatterna som storasyster fick bestod dels av godis, men även av en liten söt eremitkräfta i sitt skal.

Det här har varit en alldeles fantastisk dag! Colombia är ett väldigt fascinerande land! Helt underbart att få uppleva allt det vi har gjort under denna dagen.

Diego ville gärna att vi marknadsförde honom som guide till kommande San Andres resenärer, vilket vi givetvis kan skriva under på: Vill ni få tag på Diego för en utflykt på San Andres så nås han på mobiltelefon 314 300 53 88.

När vi yrade omkring på hotellområdet råkade pappa tappa digitalkameran som sedan dess har levt sitt eget lilla liv. Verkar som att det är något slags glapp till minneskortet så ibland, tyvärr allt som oftast, kan kameran bara nyttja internminnet. Detta gör att man bara kan ta 3 st kort innan minnet är fullt. Skönt att vi har gjort alla "viktiga" besök på barnhem osv med tanke på att dokumentationen framöver kan bli lite osäker.

Som sagt, vi tog farväl av Coco Plum Beach och tog en taxi in till stan där vi nu kommer att bo på Hotell Casablanca till den 14/2 då vi åker tillbaka till Bogotá. När vi kom fram till hotellet visade det sig att vi inte fick tillgång till vårt rum förrän kl. 15.00. Vi gick då ut en sväng och gick utefter strandpromenaden.

När vi åt lunch på hotellet träffade vi ett norskt trevligt par som var här med en söt liten tjej på 12 månader som de var i Colombia för att adoptera. När vi efter många om och men fick vårt rum så slet vi av oss våra kläder och hoppade i badkläderna. Vi gick ut och slängde oss i havet, vilket naturligtvis var underbart. Detta är en liten

När vi gick ut från hotellområdet träffade vi reseguiden "Diego" som vi sedan tidigare har hört talas om. (tack för tipset Nina). Vi bokade genast en halvdagstripp imorgon med båt ut till en ö där vi kommer att kunna bada och snorkla. Kommer att bli fantastiskt härligt. Vi lyckades även lura med den norska familjen på morgondagens utflykt.

Alldeles utanför hotellet finns paradisön "Johnny Cay". Detta var dock inget ställe Diego rekommenderade oss att åka ut till med små barn då det är för farligt att bada där.

På kvällen gick vi ut tillsammans med det norska paret och åt pizza. När vi skildes åt så gick vi vidare ut på stan och shoppade loss. Vi hittade en hel del fina kläder till barnen.

Storasyster skriver:

"Hej alla kompisar på förskolan. Jag vet ännu inte när vi kommer hem. Vi blir nog kvar här några veckor till. Vi har det ganska bra och jag har fått kompisar som jag har hittat. Jag har fått en kokosnöt från en kille när vi var på en annan strand. Den smakade inte god. Den var slajmig och kokosmjölken var liksom inte god. Den smakade kalkon... (hmm reds anm). Jag hälsar så gärna till alla barn och fröknarna så klart."

I dag skulle mamma och storasyster göra ett nytt försök att bada borta vid "korallrevsvägen", det var bara det att då upptäckte mamma att de faktiskt hade röd flagg och att det var farligt att bada då. Storasyster fick sig en lektion i badvett och vad de olika flaggornas färg betydde. Hon fattade snabbt och berättade stolt för pappa när vi kom tillbaks.

Det fick bli ett poolbad för mamma och storasyster idag och det ska ni veta satt mycket hårt inne för mamma som inte gillar att bada i pool om hon får välja men särskilt inte en pool utan reningsverk. Vattnet i  poolen borde förmodligen ha bytts för länge sedan men alla andra badar i den och ser glada ut så det var bara att hoppa i och göra storasyster glad. Lillebror fick vara med på ett litet hörn han med. Lillebror älskar verkligen att bada precis som storasyster.

Tänkte berätta om en kul liten episod som hände igår. Här på hotellet är det en salig blandning av människor och ett gäng är ganska stort och innehåller 4 Japaner, 1 Colombianska och så är det 4 till där det är svårt att avgöra vilket det biologiska ursprunget är men de hör till samma glada gäng. Hur som helst var två av de Japanska männen ute och simmade. När de kom tillbaka blev det stor uppståndelse, de hade simmat in i något som gett dem ränder på kroppen. Etty kom springande, eller rättare sagt gående för här tar man det lugnt med vinäger och baddade på deras armar och ben. En av killarna var det värre på än den andre och till honom sa Etty; "om det inte blir bättre ska du kissa i en flaska och hälla över såret" (hon visade på hans arm) Japanen tittade storögt på Etty som om hon kom från en annan planet och utbrast; REALLY?! Han tittade på sin kompis och skakade på huvudet.

Storasyster ville absolut att jag skulle fråga vad det var för djur och det gjorde mamma. Etty svarade; It's an animal that spot on you if you swim into it. Mamma blev ju naturligtvis nyfiken på vad detta kunde vara för djur för inte ha någon av oss hört talas om annat än Lamadjur som spottar och det har vi svårt att tro att de simmade in i en sådan. Jag fick maila till Marja för att höra om hon visste vad det var för ett djur och hon svarade att det var en brännmanet, vilket vi hade trott men blev osäkra på. Marja berättade även att enligt en gammal sägen ska man badda brännskadan med sitt eget urin för att det ska läka.

Pappa som dras med en gammal fotbollsskada i nacken har varit dum nog att tro att han i Karibien där det är så varmt kan sova utan tröja. Resultatet blev naturligtvis att han fått ont i nacken men å andra sidan fick han anledning att prova massage under palmerna till äkta vågsvall.

På tal om vågor, så har de gått höga idag. Mamma och storasyster skulle gå och bada men vi höll oss mest i vattenbrynet för det var så stora vågor att mamma knappt kunde hålla sig på benen. Vi tyckte det var bättre att storasyster badade i poolen i dag. Vi lät även lillebror ta sin första simtur, han älskade att bada och skvätte ner sig själv och storasyster i ansiktet sen skratta han så gott så gott.

Pappa var och försökte uppdatera vår hemsida i dag igen. Denna gången lyckades han genom att "knycka" sladden som gick från hotellets modem till hotellets dator. Troligtvis bröt han internet uppkopplingen för hela hotellet men det var som tur ingen som märkte något. Vi får se om vi får möjlighet att kapa modemet imorgon igen.

Nina, du undrade hur vi bokat vår resa och vi bokade 5 nätter på Coco Plum och 5 nätter på Casablanca MEN resebyrån gjorde fel så det blev 7 nätter på Coco Plum och 3 nätter på Casablanca. Vi flyttar på oss den 10 februari. Det var troligtvis så att det var fullt på Casablanca och därför fick de bara 3 nätter där. Vi hade gärna stannat kvar här för här är det super härligt det enda som är lite besvärligt är myggorna men å andra sidan var den mygga som bett mig uppe på Casablanca i Bogota mycket giftigare för min hand svullnade upp något kollosalt och kliade enormt. Här har jag fått hur många bett som helst men peppar, peppar inte svullnat upp alls om man jämför.

Vi har idag testat vår andra dusch, ja, vi har två stycken, och killen som visade oss rummet visade att vi skulle duscha i den som vi hittills gjort men pappa tycker inte att han blir blöt i den. Strålen är för liten så i dag blev det dusch i den andra som mamma tyckte verkade livsfarlig att duscha i för i duschen bakom två träluckor (jalusimodell) fanns en massa kablar och annan bråte. Pappa var envis och skulle duscha sig och lillebror där.

Mamma och storasyster gjorde samma sak, för strålen var onekligen bättre. Mamma hade dock påpekat att killen, som visade oss rummet och hjälpte till med väskorna, sagt att vi skulle duscha där vi gjort hittills. När vi var klara och låg och myste i sängen med lillebror började det "blurpa" i avloppet. Storasyster blev lite rädd och undrade vad det var och mamma sa att ja det är väl avloppet som svämmar över. Pappa tyckte att mamma var löjlig MEN mamma hade rätt för när vi kom tillbaks från middagen och öppnade dörren luktade det pyton o rummet. Ni kan ju gissa vad som hänt och vem som fick torka golvet ;- ).  Imorgon duschar vi i den med liten stråle.

Lillebror lyckades vända över från rygg till mage en gång i dag. Vi vet inte om det var ren tur eller inte för han gjorde det bara en gång fast vi försökte få honom att göra det igen. Vi får öva mer i morgon och se om han lyckas igen. Vi kommer ihåg att även storasyster lärde sig att vända runt här på San Andres så vi får inte ge upp förrän han klarar det fler gånger.

I dag hittade storasyster 2 kompisar att leka med, de är syskon och pratar spanska medan s torasyster pratar svenska. De ska leka i poolen i morgon med och storasyster är så glad att äntligen ha någon att leka med.

Kul att ni fortsätter göra inlägg på hemsidan fast vi inte kan uppdatera den i dagsläge. Vi håller tummarna för att vi kan göra det när vi kommer till Casablanca som  är ett större hotell inne i San Andres centrum.

Vid ca 10.30 idag klarnade det så ÄNTLIGEN upp och blev så där riktigt varmt och gott som du förväntar dig när du är i Karibien. Lillebror sov i skuggan och mamma solade medan storasyster och pappa gick på upptäcktsfärd till det gamla vraket som ligger utanför korallrevet. Det blev riktigt hett idag och vi drog oss tillbaks till skuggan en stund mitt på dagen för att äta lite lunch.

Mamma skulle följa med storasyster och bada där borta där man går i för att komma till vraket. Där är vattnet mycket blåare och storasyster ville visa mamma hur fint det var. Det var bara det att när vi kom dit hade vinden vänt och nu hade det blåst dit en massa tång. Ni som känner denna mamma vet ju att hon inte gärna går i vattnet när det är svårt att se var man sätter fötterna och dessutom har en massa slemmiga tångremsor slingrandes runt benen.

Storasyster var ihärdig och tyckte att det bara var att hålla henne i handen och gå igenom för att komma till det fina vattnet där ute. Hon pushade och försökte verkligen men mamma sa att hon inte var lika modig som henne och att vi fick gå tillbaks i morgon och då skulle mamma ta badskorna med så att hon kan gå ut till det fina vattnet. När pappa och storasyster var där ute hade det inte varit så mycket tång utan klart och fint.

Mamma och storasyster badade en bit bort åt andra hållet istället men där gick det så höga vågor att vi inte kunde mer än bada vid vattenbrynet för storasyster höll på att försvinna i vågorna så höga var de men kul hade vi. Under tiden satt Pappa och lillebror i skuggan under en palm.

Vi har hälsningar från Ethie till alla goa Svenskar som varit här och hälsat speciellt till henne. Hon har extra varma hälsningar till Familjen Malms lille son. Hon undrar hur han har det och om han lärt sig svenska ännu? Jag berättade lite utifrån vad jag vet genom att ha läst din fina blogg Annika. Ethie blev så glad att höra att han börjat förskolan och lärt sig lite svenska redan.

Det är verkligen en fantastisk kvinna denna Ethie hon fixar och donar och månar om sina gäster som om de var hennes barn ;- ). I dag på lunchen beställde vi annan mat till storasyster än vad som ingick i vår halvpension och det gjorde vi av en annan tjej, vips var Ethie framme och undrade varför vi inte beställt in maten till storasyster. Vi förklarade att hon inte gillade den och att vi ville att hon skulle äta och vara mätt och glad. Då log hon med hela ansiktet och sa att hon kunde ta en liten glass till efterrätt i stället så löste det sig med maten och det storasyster fick ingick för henne istället. Sådan service och välvilja.

Pappa tycker att mamma skrivit mycket en dag då det inte hänt mycket..... Det är ju de små detaljerna som skapar skrivlust. Vi har t ex även denna gången "drabbats" av hunden som ägarens hund förra gången slogs med men numera verkar dela revir med så nu springer den och gör sina tyngre behov lite här och var och det kan vi säga är INTE trevligt för den hunden är riktigt kass i magen. Det finns även en katt här som storasyster tycker synd om för den får gå ute i regnet och har inte tak över huvudet.

I morse vid frukosten skulle hon plötsligt springa in och ut kom hon med något bakom ryggen. Vi fick efter mycket tjat se vad det var; Hon hade tagit locket till vattentermosen och fyllt med lillebrors risflingor som han har i vällingen. Det hade hon tänkt mata katten med ;-), hur sött som helst. Vi avstyrde naturligtvis detta för vi förklarade att om man gav katten mat skulle den gå och tigga vid borden, fast å andra sidan gjorde den ju redan det. Ja, det är inte lätt att vara liten och försöka förstå att allt inte är som hemma med husdjur och så.

Lillebror växer och frodas. Han börjar vilja stå mer och mer på sina ben och gör det riktigt stadigt och bra nu. Det ska blir så intressant att komma hem och mäta och väga honom, det har vi inte gjort här ännu. Med storasyster gjorde vi det när vi hade barnavårdskurs på barnhemmet men nu har vi inte varit på det så  vi får vackert vänta tills vi kommer hem.

Vi håller även tummarna för att de bästa låtarna går vidare i Melodifestivalens första del final, känns lite konstigt att inte sitta hemma och titta på den för det har vi alltid gjort så länge jag kan minnas. Det ska man bara inte missa, men nu har det hänt oss. Ni får se till att rösta fram de bästa bidragen.

Vi hälsar de nya svenska familjerna välkomna till Bogota. Vi ses om en vecka lite drygt.

Ha det nu gott allihop!

Kram från hela familjen.

Storasyster hade fått en mugg från hotellet som gick att färglägga. Lite tidsfördriv mellan regnskurarna. Muggen var hel i ca 2 minuter. Golven är hårda och muggar som tappas går väldigt lätt sönder...

Vi tog en taxi in till centrum på förmiddagen. Vi hittade mycket fint, men det blev bara storasyster som fick shoppat idag. Vi vuxna väntar tills vi flyttar in till hotell Casablanca i stan, för då kan vi kila iväg utan barnen en stund var. Det brukar bli bättre så. ;- )

När vi kom tillbaka till Coco Plum tog vi med oss det fina väder som man kan förvänta sig av en solsemester. Alla slängde av sig kläderna och kastade sig i solstolarna. Storasyster gjorde bomben i poolen som just höll på att rengöras med något som liknade diskmedel.

Pappa och Storasyster gick iväg en bit bort på stranden och köpte varsin kokosnöt som de drack upp. Sedan bad de killen de köpt den av att dela den så att de kunde äta upp köttet som var inuti. De tyckte att detta var mums. Mamma stannade i skuggan och tog hand om lillebror.

Vi bestämde oss för att gå till MC Donalds. Det är ju ett säkert kort som även går snabbt... trodde vi... Vi kom fram till kassa 10.59 och beställde 2 Quarter Pounder och ett Happy Meal. Grabben i kassan tittade lite förstrött på oss, pekade på klockan och gjorde klart för oss att vi kunde göra vår beställning om EN minut. Därefter ändrade han så att frukostmenyerna ändrades till lunchmenyer. Ingenting hände... Först efter en stund släpade sig grabben fram till oss och tog vår order, på nytt... I köket såg vi att det rörde sig ett 10 tal personer och alla såg ut att vara sysselsatta. En fyllde på sugrör. En såg till att namnet på månadens medarbetare syntes. En sopade lite i ett hörn... Ingen gjorde dock hamburgare. Kön hade nu hunnit bli ganska lång. Grabben i kassan tog lite lojt emot beställning efter beställning, men alla fick se sina tomma brickor ställas i en lång rad.

Kl. 11.25 var till och med Pappa väldigt frustrerad över att det inte kommit in några hamburgare. Vårt plan skulle ju snart gå, och vi hade ju inte ens gått igenom säkerhetskontrollen. Till slut skrek pappa till kökschefen att vi kunde ta vilka hamburgare som helst, bara vi fick någonting - NU! Då stegade även mamma fram till disken och undrade vad som stod på. Även hon började att gorma efter mat. Då kom äntligen våra förskräckta hamburgare.

Vi sprang iväg till säkerhetskontrollen. Som tur var ingen lång kö, men allt måste ju kollas. En ung tjej vid röntgenapparaterna sken upp när hela vårt patrask kom framjagande med allt vårt handbagage (Barnvagn, ryggsäck, stor vällingflaskrengöringsapparat som vi lånat från Marja på Casablanca, diverse handväskor, kabinväska modell större samt två ungar). Hon sa något om "adopcion" och log. Det visade sig att hon bara ville gulla lite med lillebror...

När vi samlat ihop oss efter den säkerhetskontrollen jagade vi vidare till gaten. Boarding! Svepte i oss hamburgarna. Slängde vår pommes frites i närmaste papperskort. Lillebror måste få ny blöja... Nytt säkerhetspådrag. Säkerhetsvakter går igenom samtliga väskor innan man får gå på planet. Puh äntligen på planet. Tajmat välling för lillebror med avgångstiden. Vällingen blev för varm. Fick försöka kyla ner den med planets luftkonditionering. 2 timmars resa till San Andres... Väl framme på San Andres slog värmen emot oss. Först vakter som ville att vi skulle visa biljetterna för att visa på att vi verkligen tagit vårt eget bagage. Därefter nytt säkerhetspådrag där allt bagage ännu en gång genomsöktes när vi skulle ut ur flygplatsen.

Vi mindes Colombia som ett land där småbarnsföräldrar alltid hamnande först i kön. Det visade sig att de hade ändrat på detta för vi hamnade på något konstigt sätt alltid sist i alla köer. När det var vår tur att få våra väskor genomsökta så kallade de förstås på "vakten med hunden" så han fick svepa förbi oss och våra väskor med sin nos. Pappa stod med ryggen till och såg inte detta men mamma skrattade gott.

Nu är vi dock äntligen framme på Coco Plum, detta strandparadis! Två Pina Colada och var sin solstol. Nu känns det redan mycket bättre!

Det är som sagt mycket som ändrats på barnhemmet sedan vi var där sist och i och med att barnhemmet måste ta hand om 44 ICBF barn i det så kallade "Protection programme" som innebär att barnhemmet, gäller alla privata barnhem har jag för mig, måste för att få drivas ta emot ett visst antal barn som är omhändertagna av ICBF pga att föräldrarna inte just för tillfället klarar av att ta hand om dem ekonomiskt. För detta får barnhemmet ett bidrag som tyvärr inte täcker de kostnader de har för barnen.

Det skär i hjärtat på mig när jag ser dessa barn, två av barnen hade vid vårt besök sina föräldrar på besök en stund. Föräldrarna får lov att besöka sina barn under tiden de är på barnhemmet. En annan mamma kom och lämnade 2 barn, ca 1 och 2 år gamla (lite svårt att säga) och det var jobbigt att se hur ledsen hon var när hon gick därifrån. Mamma började nästan gråta själv :-(. Det är ett tufft klimat här i Colombia och klyftan mellan rika och fattiga är stor. Det är så man önskar att man kunde ta hand om alla barnen på en gång.

Idag skulle de stora barnen få tårta för ett av barnen skulle återförenas med sina föräldrar och jag kan säga att gossen inte såg glad ut alls. Pilar berättade att det är inte alltid de, barnen, vill tillbaks till sina föräldrar utan hellre stannat kvar på barnhemmet. Det är i mina ögon en alltför hemsk tanke att ens ta in, alla barn borde ju helst av allt vilja bo med sina föräldrar men så är det alltså inte.

När rundturen var klar hade vi tid hos Carlos, som numer förestår barnhemmet efter Tia Rosas bortgång, även denna procedur har ändrats och det är till det bättre tycker vi. Nu får man en kopia på hela akten om barnets bakgrund och även om den är på spanska så är det mycket bättre för nu behövde inte mamma skriva som en galning för att få med allt som sades när Pilar översatte akten.

Storasyster hade dessutom tröttnat och passade på att testa mamma och pappa lite genom att pilla med videokameran som pappa riggat och satt på så att allt kom med. Där hade det naturligtvis varit bra om mamma och pappa hade haft med sig ett litet mellanmål till storasyster och något att sysselsätta sig med men Carlos skrattade och sa att det var inte ovanligt att det blev så här och han föreslog att hon skulle gå ut och leka med de andra barnen så vi lät henne göra det. Storasyster hade kul utanför och vi fick sitta lite mer i lugn och ro. Vi kan även nämna att vi fick en kopia på storasysters akt, det hade vi blivit tillfrågade när vi fick lillebror om vi ville ha och det tackade vi självklart ja till.

Vi vill även dela med oss av lite glädjande nyheter som vi fick när vi kom hem till Casablanca. Mamma kopplade upp sig på nätet för att läsa lite mail och såg genast ett med rubriken "Glada Nyheter". Det var från våra kära vänner som vi träffade i Colombia när vi hämta de Storasyster. De hade ÄNTLIGEN fått sitt så hett och innerligt efterlängtade barnbesked och vi kan inte med ord beskriva hur glada vi är för deras skull, än en gång GRATTIS, till detta.

Det som var lite komiskt var att när vi stod och väntade på Pilar utanför barnhemmet, hon var sen sa Elver för hon pratade med Hector på AC i Stockholm, det var mycket nu eftersom det skulle komma 5 familjer inom kort. Normalt hade Pilar åkt med oss men hon var som sagt i telefon och åkte därför själv till barnhemmet. När hon väl kom ursäktade hon sig med att hon hade varit i telefon och att det var mycket nu eftersom det skulle komma 5 familjer inom kort och hon kunde inte minnas när det var så många familjer på gång samtidigt sist.

Mamma frågade vilka det var och hon räknade upp de fem familjerna och eftersom våra vänners namn inte var med (nu visste vi inte just då att de fått barnbesked) flikade pappa snabbt in "and Fam X ?"- No, not yet, svarade Pilar då MEN hon visste ju att de fått barnbesked redan då men eftersom de inte hunnit med att tacka Ja till sitt barn ännu kunde hon ju inget säga och vi blev därför otroligt glatt överraskade när vi kom hem och läste deras mail. De hade hoppats att vi skulle läsa det innan vi for till barnhemmet så att vi kunde se om vi kunde ta några fina bilder på deras lilla barn.

Vi håller nu tummarna för att de får sina papper klara i ett huj och att vi hinner ses innan vi får vår Sentencia och åker hem. Förr kunde man komma iväg på 1-2 veckor men nu är det vanligare att man kommer i väg efter 3 veckor då det är lite andra turer med alla papper eller så har man tur i oturen som vi och får sitt barnbesked innan jul och får vänta ytterligare.

Vi gratulerar än en gång till detta fantastiskt roliga besked. GRATTIS, GRATTIS!!!

Det är mycket som har ändrats på barnhemmet sedan vi hämtade Storasyster. Det var mer personal och fler spädbarn då, nu är det fler stora barn och färre spädbarn och mindre personal.

Imorgon åker vi till Karibien. Vi ska vara på ön San Andres mellan den 4-14 februari. Vi vet inte om tekniken är med oss så att vi kan uppdatera hemsidan när vi är borta. Det kommer ni att märka.

Det är kutym att man har med sig lite "bistånd" när man gör återbesöket till barnhemmet. Vi har sedan tidigare köpt och tagit med en hel bag med nya barnkläder som vi kommer att skänka till barnen på Los Pisingos. Blöjor och välling är alltid välkommet och det var detta som pappa köpte idag. Det var många blickar som slängdes efter den ensamma pappan som planlöst irrade omkring på stormarknaden och som shoppade mängder med katrinplommonpuré, välling och blöjor...

På eftermdiddagen kom Jorge Richo och lämnade fotbollsdräkterna som vi hade beställt.

Därefter åkte vi till restaurang El Portico. Den är uppbyggd på en ranch och är känd och välbesökt både för sin fina mat och den genuina miljön. På ranchen finns även en mindre tjurfäktningsarena. Vi åt en fin biff som var grillad över öppen eld. Till det serverades både bakad potatis samt en rotfrukt som vi inte har hemma i Sverige och som jag inte kommer ihåg namnet på, samt en utsökt sås och ett gott rött vin. Till dessert beställde Jean-Paul in två olika sorters lokala efterrätter. Huset bjöd på avec och vi intog därefter kaffet vid den intilliggande tjurfäktningsarenan. Det går knappt att med ord beskriva hur gott det var.

El Portico var väldigt väl anpassad även för barn. Det fanns personal som underhöll barnen i en närliggande park där man bland annat kunde åka häst och vagn, rida på en mulåsna eller hoppa i hoppborg. Barnen bjöds på godis och det fanns clowner som lekte med barnen.

När vi framåt eftermiddagen åkte söderut mot Bogotá så gick det bara södergående bilar. Alla bilar använde sig av både det egna körfältet och den mötande trafikens körfält. Jean-Paul förklarade att all trafik från stan var avstängd på de flesta vägarna på söndagar mellan 14.00-20.00 pga att så många bilar skulle hem till stan efter söndagsutflykten. Man fick helt enkelt låta bli att åka ut från stan på söndagseftermiddagarna.

Trafiken i Bogotá är väldigt intensiv och speciell. För att begränsa trafiken inne i stan så har man helt enkelt körförbud på samtliga fordon en eller två dagar per vecka beroende på vilket registreringsnummer ens fordon har. Körförbudet gäller för samtliga fordon, även yrkestrafik. Om stoppas av polis när man kör på en dag då ens bil har körförbud så får man dryga böter.

Körförbudet är till för att minska antalet fordon och för att minska utsläppet av avgaser. Åtgärden har dock lett till att antalet fordon har ökat. Många av de välbärgade invånarna i stan har skaffat minst två bilar med olika slutsiffror på registreringsnumret så att man inte har körförbud på bägge bilarna i hushållet samma dag.

På söndagarna stänger man även av många av vägarna i stan för all trafik. Då är vägarna till för folk att användas för promenader, cykling och rullskridskoåkning. Möjligheten att promenera på vägarna i stan på söndagarna används verkligen av invånarna i Bogotá. Det är intressant att se det myller av folk som är ute och rör sig mitt på gatorna på söndagarna.

Mamma ville gå till "Pepe-ganga", barnaffären som har det mesta. Det var stor rea på leksaker, men vi kom ut med en haklapp och två nya nappar till nappflaskan samt två puréburkar.

Pappa hade ett mål för dagen, "Arturo Calle". Det är en klädaffär där han köpte ett gäng skjortor och slipsar förra resan 2003. Denna gången blev det 4 skjortor och 4 slipsar samt manschettknappar till jobb-sviden.

Vi passade på att äta lunch ute. När pappa föreslog för storasyster att vi skulle gå till "El Corall", en i Colombia välkänd hamburgesa-restaurang, så ville hon först inte det. "Jag gillar inte koraller..." När det gick upp för henne att det var hamburgare och pommes frites som stod på menyn så gick det dock bra.

Storasyster skriver: "Pappa och jag kom bort. Mamma och lillebror kom också bort. Fast som tur hittade vi dom, och dom har jättemumsiga och goda glassar. Jag åt citron och hallon/jordgubb. Sen var vi och köpte ris till lillebror (grötris. reds anm) sen åt lillebror gröt och så åt han katarinplommonpuré och sen blandat med välling, fick han också efter purén och gröten. Hälsa till alla förskolebarnen. Lillebror hälsar så gärna också. Nu är det kväll hos oss. Vad är det hos er?..."

Imorgon kommer Jean-Paul och Lyana och hämtar oss 12.00. De skall ta med oss till en marknad i Chia, en bit utanför Bogotá. Därefter ska vi att äta söndagsmiddag på restaurang "El Portico". Vi har hört mycket gott om den restaurangen och det kommer att bli en trevlig utflykt.

Mamma och Storasyster har ritat med siffror idag och mamma är jättestolt över storasyster som klarar svåra teckningar från siffrorna 1 till 59 utan hjälp. Storasyster har haft mycket kul med den boken som du gav henne Alexandra men nu är den färdig ritad och vi ska se om de har sådana här i Colombia för det var kul att göra tycker storasyster.

Efter lunchen kom doktorn på återbesök och vi kunde dra ner på lillebrors medicin från 4 ggr/dag till 3 ggr/dag vilket innebär att vi förhoppningsvis får sova 8 timmar i sträck per natt. Eftersom lillebror ska börja med gröt 2 ggr/dag kommer han förmodligen att sova hela natten och det är ju aldrig fel.

I eftermiddags ringde mamma till Pilar för att höra vilken domstol vi hamnat i eftersom vi är nyfikna och borde blivit domstolsplacerade senast i går. Pilar hade inget hört från advokaten men skulle ringa henne och höra efter. Pilar ringde lite senare på eftermiddagen och meddelade att hon inte fått tag på advokaten men hon hade ringt till Los Pisingos, barnhemmet, för att höra eftersom pappren skulle vara inlämnade där. Vi hade fått domstol nr 12 och Pilar sa att hon inte haft någon familj i den på länge men vad hon visste var det inte en av de sämsta som tydligen är nr 17, 20 eller 22.

Vi kände oss supernöjda med lottningen för 12 har varit vårt turnummer genom båda våra adoptioner för den 12/9-2003 fick vi barnbesked på Storasyster och 12/12-2008 på Lillebror. Jag skojade med Marja och sa att vi säkert får Sentencian den 12/2 när vi är på San Andres, så nu håller vi tummarna för det ;- ).

Vi tittade i Marjas gästböcker för att se hur snabb denna domstol varit tidigare och den har legat runt 3-4 veckor men det var på den tiden när man fick ICBF intervjun 1-3 dagar efter man fått sitt barn. Marja sa att de i regel burkade ligga kvar på samma tidsintervall så det borde innebära att vi få Sentencia om ca 3-4 veckor och vår vistelse blir troligtvis så lång som vi trott, ca 6 veckor.

På eftermiddagen när det började att regna så passade pappa och storasyster på att titta på film.

Före kvällsmaten idag bjöd Pappan i den andra familjen på Baccardi Razz och Manuel på Rom och Cola. Stella hade poppat popcorn och det innebar att vi för en gångs skull inte var lika hungriga när middagen serverades, men trevlig hade vi. Storasyrran hoppade maten för hon hade ätit på tok för mycket popcorn och nu ville hon plötsligt ha mat när den var avdukad. Hon serverade sig själv en yoghurt och fick hjälp av Stella att fixa en kiwi så nu är hon mätt och glad.

Nu sitter vi här och myser framför den tända brasan men ska väl snart gå och koja för i morgon ska vi ut och shoppa lite på Santa Fé. Det är super sale där just nu och den vill vi inte missa.

Ha det så härligt i fjällen syrran. Storasyster hälsar så gott till Flisan och Alex. Hon åker hellre på solsemester än åker skidor för det är så kallt. Vi ska nog lära henne att åka lite skidor nästa vinter. Björnbusarna låter ju som en riktigt rolig skidskolan, Flisan. Den hade moster velat prova på ;- ). Kör försiktigt upp. Kramar i massor från oss här på Casablanca.

Vi hade jätteotur med Miriam Cepedes, Agneta. Hon hade semester nu och inte mer än en pojkdopdräkt till salu. Hon är inte tillbaks förrän den 14 februari och de står inte på La Fontana under semestern. Vi som hoppats hitta en fin dopklänning till Lillebror här men vi håller tummarna att hon hinner fixa något innan det blir dags för oss att åka hem.

Svar till förskolan som frågat om jag äter många kokosnötter: "Jag kommer att äta kokosnötter på Coco Plum när vi åker till Karibien. Här i Bogotá finns inga kokosnötter som vi har sett i alla fall. Jag har plockat mango, kaffebönor och lime och sett många bananer".

Svar till Tindra som undrar om det är långt mellan pensionatet och barnhemmet: "Ja, det är det väl. Det är jobbigt att åka bil här i Colombia, men man ser många fina saker på vägen. Det finns väldigt många bilar här! "

Vår chaufför kom och hämtade oss strax efter 08.00. Vi körde söderut genom Bogotá. Vår guide berättade under resan att Bogotá är indelade i sex st områden där överklassen bor i område 5-6, medelklassen i område 3-4 och de som har det svårast bor i område 1-2. Beroende på i vilket område man bor så betalar man olika mycket skatt, olika el-pris och olika mycket i boendekostnad. De som bor i de rikaste områdena betalar mest.

Resan till Fusagusaga där kaffeplantaget "Hacienda Santa Coloma" låg tog ca 1,5 timmar. Det var väldigt intressant att se hur Colombias landsbygd såg ut. På kaffeplantaget fick vi se hur hela processen för kaffetillverkning gick till. Vi fick se hur man odlade fram buskarna. Vi gick ut bland kaffebuskarna och letade reda på mogna (röda) kaffebönor som vi även fick smaka på. Det fanns 28 olika sorters kaffebuskar. Vår guide kunde inte redogöra för skillnaderna mellan dessa. Han tyckte att alla var "gröna".

Vi såg hur bönorna skalades och hur man separerade skalet från bönorna. Därefter skulle bönorna torkas innan de kunde rostas. Vi fick naturligtvis smaka på kaffet samt på den kaffelikör som man också tillverkade på Haciendan.

Lunch åt vi i en närbelägen by som hette Chinauta. Restaurangen låg längst uppe på ett berg och vi hade en fantastisk utsikt över dalen. Efter maten tog vår guide med pappa och storasyster på en liten promenad en bit nerför berget. Det växte många sorters frukter på berget. Banan, Mandarin, Lime, Mango, Guava, Passionsfrukter och många fler. Storasyster tyckte att det var jättespännande att plocka Mango, Lime och Guava direkt från träden.

Därefter begav vi oss till en närbelägen orkidé-odling. Trots att högsäsongen för orkidéer är i maj och i december så fanns det väldigt mycket att se. Det var väldigt många fina och väldoftande blommor.

Väl hemma på pensionatet efter en dag fylld med intryck serverades köttbullar, potatis och gräddsås! Bara lingonsylten fattades för att dagen skulle vara fulländad!

Förmiddagen var jättevarm. Vi tog fram solmadrasserna och la oss en stund i trädgården. Marja hjälpte oss med att boka vår resa till San Andres i Karibien. Den blir av mellan den 4-14/2.

Efter lunch följde papporna i familjerna med Marja & Manuel till Exito (ett stort varuhus). Vi behövde bunkra upp med lite vardagsjox (vatten osv). Pappa framkallade även lite fotografier på vår familj som vi behöver ha när vi ska på återbesök till barnhemmet nästa tisdag. Barnhemmet vill ha det till deras "gästbok" som de vill att vi skriver några rader i.

Kl. 17.00 kom Jorge Richo "the fotbollsdräkts-killen" på besök. Han säljer Colombianska fotbollslandslagets matchdräkter (tröja, byxor & strumpor). Han hjälper till att trycka upp dräkter med namn och nummer på tröjan och nummer på byxan. När vi var här 2003 så köpte vi ett antal dräkter och vi ville gärna göra nya affärer med honom. Vi köpte nu bl.a två dräkter till lillebror size 2 år & 6 år samt en till Storasyster.

Imorgon ska vi göra en heldagsutflykt till Kaffeplantagen tillsammans med familjen E. Det var en utflykt som man pga det oroliga läget inte fick göra förra gången vi var här. Ska verkligen bli intressant att få komma ut en bit på landsbygden och se hur en Hacienda drivs och hur tillverkningsprocessen av kaffe och kaffelikör går till. I den inbokade heldagsutflykten ingår även stopp vid en trevlig restaurang där det finns pool (vilket Storasyster ser fram emot) och vid en orkidé-odling.

På förmiddagen åkte vi till en affär som säljer dopklänningar, konfirmationsklänningar och brudklänningar. Vi ville ta en titt på dopklänningarna. Det var jag, storasyster och den andra familjen samt Marja som åkte. Pappa var hemma med lillebror. De hade mycket fint i den affären men vi ska avvakta och se vad Miriam Sepedes har för dopklänningar.

Vi åt lunch och gjorde oss i ordning för ICBF intervjun och ni kan ju tänka er hur kul det var att klä upp sig med nylonstrumpor, fin kjol och blus för mamma, kostym för pappa och tjock sammetsklänning och strumpbyxor för storasyster och till sist lillebror i fin byxor, skjorta och tröja när det var den varmaste dagen hittills säkert över 30 grader i solen. Vi var rörande överens om att en pool fylld med vatten och bikini kändes mer rätt denna dag men ska man vara uppklädd så är det bara att gilla läget. (Vi kastade av oss kläderna när vi kom hem och tog på oss mer passande outfit.)

Lillebror somnade i mammas famn i bilen och storasyster somnade på pappas arm. Det var inte långt ifrån att pappa somnade också. Det var oerhört hett att åka bil idag men som tur var det inte så jättemycket trafik och resan till ICBF's kontor gick snabbare än väntat. Vi var där ca 40 min innan vi fått tid och hade tur att få komma in lite tidigare. Mamma var riktigt blöt av svett från båda barnen som somnat i famnen och på ena armen.

ICBF-intervjun gick bra. Storasyster var lite reserverad och blyg men när hon fick se ett foto på ett barn som gör exakt min som hon själv på ett kort vi har hemma då tinade hon upp och blev full i skratt. Defensoran frågade om lillebror var lika lugn hos pappa som hos mamma (mamma hade honom i knäet just då). Vi sa att han var lika lugn hos oss alla tre. Hon frågade även vad storasyster tyckte om lillebror och vi kunde ju inte säga annat än att hon avgudar honom och älskar att pyssla om honom. Defensoran undrade även hur länge vi skulle vara hemma och vem som skulle vara hemma med lillebror samt om storasyster var svartsjuk.

Svartsjukan visar sig mest när hembiträdet på pensionatet Stella gullar med lillebror. Det har vi bett henne sluta med när storasyster ser på för då blir hon riktigt arg och tycker att hon inte ska gulla med lillebror för hon känner inte honom. Marja har bett Stella att sluta med det när storasyster är i närheten och det har funkat mycket bättre och nu är storasyster kompis med Stella, hon sitter gärna inne hos Stella på kvällen och tittar på tv.

Just nu regnar det, men det gör inget för nu är det kväll och becksvart ute så vi ska inte ut mer idag. Vi får hoppas att morgondagen bjuder på sol igen för idag blev det inte någon stund i solen för oss. Det gör å andra sidan inget för vi satt i solen igår och det är bra att ta det lugnt i början när man är bleka nordbor som vi. Bogota ligger ju högt upp och solen tar oerhört snabbt här uppe.

När vi kom tillbaka satte vi oss en stund i solen och njöt. Det var jättevarmt på terrassen. Bägge syskonen somnade en stund mitt på dagen. Efter lunch kom barnläkaren på besök till pensionatet. Hon skulle titta till den andra familjens barn. Eftersom lillebror har varit krasslig ett tag så lät vi läkaren ta en titt även på honom. Det visade sig att han hade slem i lungorna och blev ordinerad luftrörsvidgande medicin och värme. Pappa och storasyster åkte därför iväg och köpte medicinen och en fleecepyjamas till lillebror.

Vi har fått tid för återbesök till barnhemmet. Dessa har man bara på tisdagar så vi kommer att åka tillbaka till Los Pisingos på tisdag den 3/2 och skjuter därmed på vår resa till Karibien till den 4/2.

Ikväll tände vi en brasa och storasyster grillade på nytt äpple över den öppna elden. Hon tycker att det är jättemysigt.

I dag har vi haft strålande väder hela dagen och det är första gången sedan vi kom som det varit fint väder både på för- och eftermiddagen.

På förmiddagen satt vi i solen och hade det skönt. Storasyster spelade fotboll med pappa trots 38 graders feber men ni som har barn vet ju hur pigga de kan vara trots febern.  Mamma och Storasyster satt och läste lite innan lunchen för att vila lite och komma ner i varv. Lillebror har fortfarande lite feber och hosta men får han bara sova och äta och en torr blöja är han glad som en lärka ändå. Han är verkligen ett litet charmtroll och vi älskar honom så otroligt mycket alla tre. Storasyster lekte och busade med honom i dag och han skrattade så gott åt hennes tokigheter.

När vi åt lunch frågade Manuel om vi ville följa med till ett köpcentrum som hette Commercial Imperial. Det ligger ganska nära (Tror att ni gick hit Marie J). Vi tyckte att det kunde vara kul att komma hemifrån lite så vi följde med. De hade ett lekland som hette Playland med karuseller. Storasyster tyckte att det var kul att åka där. Vi handlade lite blöjor och åkte hem efter 1 1/2 timme, det var alldeles lagom för det var hur mycket folk som helst där men så är det alltid på söndagar.

När vi kom hem tog vi en fika på terrassen utanför matrummet. Det var hur härligt som helst då solen gassade och värmde gott. Familjen E satt ner med oss och vi hade en trevlig stund innan maten. Vi badade våra juveler innan vi åt och Lillebror fick sin välling och somnade så gott i sin säng.

Till middag fick vi "Moharra Fritas". Familjerna Lundberg och Almgren vet ju vad det är för fisk för den åt ju Pappa och Antonio när vi var på Monserate tillsammans 2003.

Efter maten satt vi och småpratade lite med Marja och hon berättade många intressanta historier men de tar vi en annan gång.

Vi ska definitivt besöka Parken du tipsade om Lisa. Marja rekommenderade den också så det måste vara ett säkert kort med barn i Storasysters ålder. Självklart ska vi hälsa till Etti på Coco Plum från er Annika och alla andra som bott där som vi känner. Hon är verkligen för härlig den damen och det ska bli kul att träffa henne igen.

Jag behöver din hjälp igen Agneta för jag har glömt en del viktiga papper hemma, bl a alla frågorna vi ska ställa till barnhemmet. De kan vi fixa till här, men jag hade i den mappen lagt telefon nr till Ivio som körde oss runt San Andres sist vi var där. Jag fick ju det av dig för ett bra tag sedan och hade lagt det i den mappen som jag skulle ta med och glömde...... Kan du maila det till min telia adress är du snäll?

Nu har alla gått till kojs utom jag men jag ska också knyta mig nu för i morgon ska vi upp tidigt och ordna med fullmakterna åt vår advokat så att han/hon kan föra talan i vårt ärende.

Vad kul att Maria (syrrans väninna), Andreas och Ann-Sofie och Petra med familj hittat hit till vår sida. Välkomna säger vi. Fortsätt gärna att skriva inlägg det är Storasysters höjdpunkt på förmiddagen för då läser vi alla inlägg och så.

Morfar får krya på sig liksom farmor och alla andra som är småkrassliga såklart.

Kram till er alla .

04.00 vaknar lillebror för att få första dosen välling. Familjen somnar om och sover till 07.00 (mamma och lillebror vaknar 06.00). Frukost serveras mellan 07.30-08.30. Vi brukar få Kaffe eller the med färskpressad juice. Rostat bröd med smör och marmelad samt ägg (kokt, stekt eller scrambled). Storasyster brukar äta en yoghurt också.

Därefter är det dags för lillebror att få en dos välling till. Sen sover han mellan 10.00-11.00. Då brukar vi passa på att sitta i solen en stund. Förmiddagarna är i regel väldigt soliga. När Lillebror sover brukar vi även leka med Storasyster. Idag sparkade vi boll. Lunch serveras kl. 12.30.

Efter lunch har vi en mysstund med familjen och storasyster får mata lillebror. Det tycker hon är jättemysigt. Under eftermiddagen ges även tid att läsa mail, surfa lite på datorn, läsa en bok eller bara slappa. Idag gick pappa och storasyster ut och fixade en grillpinne så att storasyster kunde grilla äpple vid den öppna spisen.

Middag serveras kl. 18.00. Idag fick vi Schnitzel och hasselbackspotatis samt blomkål i senapssås. Maten är i väldigt god, colombiansk med svenska influenser.

Marja som driver pensionatet brukar sitta ner och småsnacka med oss en stund under dagen. Hon ger små tips på vad man kan hitta på och vad man kan besöka under vistelsen i Colombia. Hon är väldigt hjälpsam och mån om att vi ska ha det bra här. Vi brukar krypa tillbaka till våra rum strax efter 19.00. Då är det kvällsbestyren som skall göras. Saga ska läsas för storasyster. Lillebror ska göras i ordning inför natten. Mamma brukar skriva dagbok. Pappa läser. När ungarna har somnat tittar vi ibland på film.

Vi bestämde oss därefter för att äta lunch ute på stan. På Archie´s fick Storasyster pröva på att vara pizzabagare. Först fick hon välja pålägg: Tomat, ost och skinka skulle det vara. Därefter skulle hon lägga mjöl i händerna och sätta mjölavtryck på kinderna. Den assisterande pizzabagaren ville även att Storasyster skulle sätta näsan och hakan i mjöl, men där fick det vara nog. Storasyster knådade ut pizzadegen och la på alla ingredienser. Det blev den godaste pizzan hon någonsin smakat! (Tack för tipset Marie J).

Vi har även börjat att planera inför vår resa till San Andrés i Karibien. Med tanke på att vår ICBF-intervju inte blir av förrän tisdagen den 28/1 så räknar vi med att det kan bli en lång vistelse här i Colombia. Vi räknar med att resa iväg den 2 februari. Vi blir nog borta i 10-11 dagar och vi kommer att bo på hotell Coco Plum. Vi bodde där även förra gången vi var där och det är verkligen paradiset på jorden, ett riktigt strandhotell.

Lillebror har lite feber. Storasyster har köpt en såpbubbel-pistol som hon använder flitigt.

Förmiddagen bjöd på strålande väder och vi satt ute på altanen och solade. Vi spelade lite fotbollsspel med pappan i den andra familjen. Jag och pappa fick vara målvakter och mamma gjorde riktigt bra ifrån sig. Vi bestämde oss för att åka till Park 93 (Tack för tipset Nina) efter lunchen tillsammans med Familjen E men när vi kommit ner till stan började det regna lite så vi styrde kosan mot Maku och shoppade loss rejält. Storasyster har fyndat en hel del grejor till sig och lillebror, bl.a en fin poncho. Mamma köpte en snygg skinnväska och pappa en hängmatta (nu får träden växa fort hemma).

När vi handlat klart gick vi förbi det ställe vi bodde på förra gången och det väckte gamla minnen till liv. Området runt omkring Maku och gamla "La Union" där vi bodde 2003, hade fått många nya affärer men "Apoteket" och fotoaffären var kvar liksom Skandias kontor. Det som är påtagligt när vi bor här uppe är att det är väldigt dålig luft nere i stan. Det märkte vi inte av på samma sätt förra gången men det är stor skillnad och vi är glada att vi bor här uppe i friska luften.

Vi kommer att åka till San Andres i början av februari för det är ingen idé att hasta med tanke på att vi säkerligen blir här i minst 6 veckor. Så ni som väntar på att vi ska komma hem får räkna med att det dröjer och tänka att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Vi har det ju hur skönt som helst.

Lite kommentarer till er som gjort inlägg i vår gästbok:

Kul att ni i kören hänger med på resan, vi sjunger en hel del för lillebror jag och storasyster. Manuel och Marja tycker att storasyster har en mycket vacker röst. Mamma instämmer ;- ). Vi kommer självklart förbi när vi bonat in oss lite hemma.

Bodyn passade precis till lillebror (Nina). Jag hade tänkte byta till större storlek och skickade maken som bytte byxorna till en storlek större för bodyn fanns inte i större storlek, hm... Ja, ja han hade ändå så många byxor så det blir bra till senare när han är lite större. Han lär växa fort för han är stor i maten lillprinsen.

Visst är det en paus i livet som du skriver Lisa och vi njuter i fulla drag av att bara slappa och göra ingenting. Vi behöver inte ens tvätta här och det känns lite konstigt för det kunde vi sysselsätta oss med förra gången. Tack för de fina orden om våra små juveler, dina små juveler går ju inte heller av för hackor ;-)

Trist att det bara blev 2 dagar matchade denna månaden Lotta: Jag hade hoppats på 6 så att två datum försvann. Vi får hoppas att det rasslar till lite snart så att vi får gå hemma och dra tillsammans med våra guldklimpar. Vi skickar extra styrkekramar till er och alla andra vänner som väntar på nr 2.

Med J-P och Lyana var det bara bra, Agneta. De hälsar så gott till er alla fyra, till Fam Almgren och Fam Eriksson.

Storasyster skriver:

"Nej det var inte svårt att byta blöja på lillebror men man får se upp för han sprattlar så med fötterna."

"Nu vill jag att Flisan ska skriva till mig också. Du får hjälpa henne moster"

"Åh... typiskt att alla kalas är när jag är borta L. Jag som så gärna hade kommit på P:s kalas. Du får hälsa och gratta honom från mig"

Idag på morgonen ringde Adoptionscentrums representant här i Colombia (Pilar) till oss och meddelade att vi har fått tid på ICBF-intervju först på tisdag i nästa vecka. Vanligtvis brukar man få tid för detta inom en vecka från det att man fått barnet "i sin famn". Det är först efter denna intervju som man blir lottad in till någon av de 22 domstolarna och adoptionsprocessen kan börja. Tyvärr verkar processen att dra ut lite på tiden...

Storasyster skriver:

"Hej Linus & Anton! Jag undrar vad ni vill ha för fotbolls-tröjor och fotbolls-shorts? Vilket nummer vill ni att det ska stå där bak på tröjan?"

"Hej Flisan! Vilket nummer vill du ha på din tröja? Du spelar ju också fotboll." Vill du att det ska stå Flisan eller Felicia på tröjan?"

"Hej Leia & Mimmi & Elina & Victoria & Matilda på förskolan! Mår ni bra? Jag mår jätte-jätte-jätte bra, och lillebror är mest som han är. Han äter & sover mest hela tiden. Nu har vi äntligen lillebror. Det tar väldigt lång tid innan vi får åka hem, och jag gillar att spela fotboll. Jag vill måla nu... Kram N"

Vi hade beställt 2 taxi men det kom bara en. Vi bestämde oss för att knô in oss i den och det gick. 3 vuxna och 3 barn i baksäte. Det är inte ofta vi ber till gud när vi åker bil men här kändes det som att det behövdes åtminstone 3 "Ave Maria". Storasyster är som ett yrväder i baksätet. Hon är ju van att sitta fastspänd och tycker naturligtvis att det är spännande att inte vara det. Hon ser inte faran i det, men det gör vi andra.

Santa Fé var ett enormt stort shoppingcentra och det var bara att inse att vi får ta en heldag där med lunch och fika för att hinna kolla alla affärer om man ens hinner det då. Vi hade en trevlig eftermiddag och passade på att fika på det berömda och av oss adoptivfamiljer välbesökta Creps & Waffels. Det var fantastiskt gott!

När vi kom tillbaks hade Marja ordnat så att vi fick äta lite tidigare då vi skulle vara hos J-P & Lyana kl. 18.00. Vi snyggade till oss lite och tog taxin till deras lägenhet. Det var så otroligt underbart att träffa dem båda igen och det var först nu som vi kände oss riktigt välkomna tillbaks till Colombia, men det är kanske inte så konstigt för vi har ju så många fina minnen från tiden vi bodde hos dem på La Union. Mamma blev rörd till tårar och Storasyster undrade varför jag grät. Ja, det var ren lycka över att återse dem och får krama om dem och känna sig så välkommen hos dem som vi gjorde.

Lyana hade en present till Storasyster, en Barbiedocka, och en till Lillebror, en fin Nalle Puh tröja. Vi hade med oss en paket Noblesse hjärtan och en handduk från Linneväveriet i Horred med en Dalahäst på. Det var mycket uppskattat. J-P fick en presentförpackning med 6 små Absolut Vodka i olika smaker och rökt lax som är hans favorit. Vi vill ju skämma bort dem lite extra för de har betytt och betyder så mycket för oss. De är båda otroligt varma och omtänksamma människor och ni som bott hos dem vet ju vad vi pratar om.

Vi drack vin och åt ost, patè och kex. Det var en mycket mysigt och minnesvärd kväll. Storasyster ville att vi skulle ta kort på henne och lillebror tillsammans med Lyana och Jean-Paul så det gjorde vi. När vi skulle åka hem ville hon att chauffören Elver skulle ta kort på oss alla tillsammans. Lillebror fick ligga kvar och sova i vagnen för han hade svårt att somna denna kväll. Vi kände oss mycket mycket nöjda med denna underbara kväll och vi bestämde att när vi kom tillbaks från San Andres, som nu blir resemålet, så skulle vi träffas igen. Vi kommer att boka resa så snart vi vet när vi ska till ICBF för intervju, förhoppningsvis får vi veta det i dag.

Storasyster var så rolig när hon ringde till förskolan ville hon prata med vår grannes lillebror och när hon gjort det ville hon prata med hans storebror som är lika gammal som henne för att fråga; Hur stor är din lillebror nu? Hon ville jämföra framstegen hos hans lillebror och sin egen. Hur gulligt som helst. Storasyster har sagt 2 ggr att hon längtar hem till sina kompisar och vi förstår henne för här finns ingen jämnårig att leka med än. Vi hoppas så att någon av de 3 familjer som är på väg kommer att bo här uppe så att hon får någon att leka med. Alla 3 familjerna har barn i hennes ålder.

Ha det gott och fortsätt skriva inlägg i vår gästbok. Det är så roligt att läsa, speciellt för Storasyster. Tofflorna är suveräna här uppe för det är lite småkyligt inomhus och ute i skuggan. Vi kunde inte fått en bättre present, tusen tusen tack. I dag inviger vi jeansen. De är lite långa men det är bara bra då har han att växa i.

Kram till er alla från oss alla.

P och Mamman i den andra familjen åkte med Manuel och Marja till Exito för att handla lite blöjor och vatten. Vi kom hem utan vatten båda två. Nästa gång skulle killarna åka istället då de tyckte att vi hade svårt att läsa inköpslistorna ;- ). Jag hittade i alla fall ritpapper till Storasyster så att hon kunde få utlopp för sin kreativitet tillsammans med städerskans dotter Juliet. De hade roligt och målade före lunch.

Efter lunchen tog vi en promenad tillsammans med den andra familjen i backarna och hann precis hem och in innan nästa ösregn kom. Ni som gått i dessa backar vet ju hur tufft det är. Vi blev riktigt andfådda och det var svårt att prata och gå samtidigt.

Det känns lite isolerat här uppe när vädret är ostadigt. Då kan man inte ge sig ut på någon längre promenad precis. Storasyster har fått titta på film idag och vi har suttit och myst framför brasan.

Vi har börjat titta så smått på resor till San Andres och Santa Marta. Vi har ju varit på San Andres och det hade varit kul att se något annat. Santa Marta ser ju ut att vara minst lika fint och de som varit där har varit hur nöjda som helst. De har ett lite större poolområde än vad Coco Plum har som var det enda stället som det säkert fanns plats på på San Andres och vi ville inte bo där hela tiden utan bo lite närmre stan. Vi får ta oss en funderare under natten. Karibien hägrar...

Eftermiddagen har vi spenderat i lugn och ro på Casablanca. Vi spelade kort med Storasyster och kände oss lite trötta efter förmiddagens utflykt. Det är lätt att glömma att vi är på hög höjd (ca 2.600 m.ö.h) och att det är jobbigare att vistas där rent allmänt, men ni som varit här vet ju.

Nu har lillebror och storasyster lagt sig för kvällen och vi vuxna väntar på att våra vänners lilla tjej ska somna så att vi kan titta på film.

Vi tycker att det är jättekul att ni följer med oss och gör små inlägg då och då. Storasyster tycker att det är dagens höjdpunkt att få höra vem som skrivit och vad. Vi väntar fortfarande på ett litet inlägg från förskolan och hoppas att det kommer ett snart.

Vi tackar för tipset med Pizzerian Marie, Marja berättade hur roligt N tyckte att det var. Vi ska försöka ta oss dit en eftermiddag för det verkar onekligen roligt, har sett bilden i albumet här.

Ha det gott!

Storasyster pysslar om lillebror så mycket hon kan och får. Hon vaknar när han vaknar på natten och vill ha välling. Han är en riktigt, riktigt glad liten kille och har så söta smilgropar i kinderna så att man dånar. Vi hade besök av vår kära vän och tidigare Pensionatvärd Jean-Paul på eftermiddagen, det var ett kärt och mycket uppskattat möte. Tyvärr kunde inte hans fru följa med för hon jobbade hela dagen men hon ville gärna träffa oss. Vi ska hälsa på dem på tisdag och det ska bli riktigt kul. Eftermiddagen bjöd på åskväder över staden och det var fascinerande att sitta och titta på. Manuel tände en brasa och vi satt och mös på kvällen.

I dag ska vi göra en utflykt till marknaden i Usaquen. Kanske tar vi en sväng förbi La Fontana på vägen hem för att beställa ett fint fotoalbum till lillebror.Storasyster har gjort sig fin och är reda att åka, men får snällt vänta till kl. 10.00 då taxin kommer.

För de som undrar över storlek har lillebror just nu storlek 68. J-P hälsar så gott till alla han känner. Storasyster hälsar till alla sina förskolekompisar och fröknarna att hon har världens sötaste och goaste lillebror.

Nu har dock lugnet lägrat sig över pensionatet. Övriga delar av familjen vilar ögonlocken efter en dag fylld av intryck och känslor. Storasyster slocknade kind i kind med lillebror. Visst är de söta!

Imorgon lördag kommer Jean-Paul och Lyana Vergnaud på besök. Vi lärde känna dem i samband med att vi bodde på deras pensionat (La Union) när vi hämtade storasyster 2003. Det pensionatet är idag tyvärr igenbommat, men det kommer att bli väldigt trevligt att träffa dem igen.

Nästa steg i adoptionsprocessen är att vi inom en vecka kommer att bli kallade till ICBF (motsvarande sociala myndigheterna) för en intervju. Där vill man försäkra sig om att vi fortfarande vill adoptera lillebror (SÅKLART!). Efter detta kommer våra papper att lämnas in till domstolen.

Vi vaknade kl 02.00 i natt och vi somnade väl inte om någon av oss direkt, det var bara storasyster som snarkade och sov. Vi steg upp, åt frukost och gjorde oss i ordning. Mamma fick lite lätt panik när dragkedjan i kjolen hon köpt (och som hon redan bytt en gång pga stor fettfläck, upptäcktes när hon skulle packa ner den i resväskan) inte gick att dra ner. Det var något svettigt MEN pappa fixade det till slut som tur var.

Vi hämtade upp Pilar och körde till barnhemmet. Vi var lite tidiga så vi fick vänta. Storasyster var överlycklig när vi körde in på uppfarten. Hon klappade händerna och sa: "Så här nära har vi aldrig varit lillebror!" En helt fantastisk syn att se sin dotter så glad och förväntansfull. Vi är så stolta över henne.

Vi satt först ner i ett rum med Pilar och Carlos och gick i genom lillebrors "Medical report". Carlos berättade att de ändrat lite på rutinerna sedan Tant Rosas bortgång. Tidigare fick man sitt barn hos Tant Rosa, i hennes lägenhet men nu får familjerna komma till barnhemmet. Vi fick gå upp till lillebrors säng och hämta honom MEN först var vi tvungna att sprita våra händer noga och ta på oss skyddskläder. Storasyster behövde inte ha skyddskläder.

Han var så söt där han låg och kändes så liten. Mamma tog upp lillebror och la honom i Storasysters knä. Storasyster satt på en stol och vi kan inte säga annat än att hon är den stoltaste storasystern vi någonsin sett. Helt överlycklig över att få vara den första som håller i lillebror. Det var stort som förälder att se henne. Vi får ju två upplevelser i en denna gången: Den första att bli föräldrar igen och den andra att få se sin dotters lycka över att bli storasyster och vi är nog båda överens om att den sista var den största och mest rörande. Det har fällts en hel del lyckotårar idag, i alla fall hos mamma.

När vi kom tillbaks till Casablanca var det dags för första flaskan och ett blöjbyte därefter åt vi en lite försenad lunch. Storasyster var snabb med maten och sedan körde hon runt på lillebror tills han somnade gott i sin vagn. Vi kan inte ha det bättre ;-).

Storasyster undrade vad farmor, farfar, Gittan och morfar gjorde när vi körde hem till Pensionatet igen. Hon längtade lite efter er.

Idag vaknade vi tidigt. Storasyster var utvilad kl 04.00 lokal tid. Då hade hon sovit färdigt och ville gå på morgonpromenad med Bella (sin favoritdocka som hon har med sig). Hon smög ut och utforskade pensionatet i bara nattlinnet. Frukosten serveras mellan 07.30-08.30, men Stella var vänlig att ordna frukosten till oss lite tidigare idag.

Pensionat Casablanca drivs av svenskan Marja och hennes colombianske man Manuel. Här på pensionatet bor en till svensk familj som hämtat sitt första barn. Förhoppningsvis kommer det ytterligare en familj inom kort. Det här kommer att bli bra! Imorgon får vi lillebror!

Storasyster har fått vara hemma från förskolan i dag för att hjälpa till att packa hon tyckte att mamma verkade stressad och sa åt mig att sitta ner och vila ett lite slag. Mamma blev ompysslad med filt och fick lite att dricka så att hon skulle orka packa lite mer ;-). Det har varit mycket arbete och mycket att fixa med inför resan så visst känner jag mig lite stressad det kan jag inte förneka.

Det ska bli så skönt att komma iväg och få bli ompysslade på Casablanca. Det är ju en underbar start på föräldraskapet att bo på pensionat med helpension och inte behöva göra något annat än möjligen tvätta lite. Hur LYXIGT som helst.

Var på Forex och skulle växla pengar. Antingen går Colombianska pesos åt som smör i solsken eller så är det inget direkt vanligt resmål. Vet inte vad man ska dra för slutsatser om att Forex kunde erbjuda 5.000 Colombianska pesos som de hade på lager. Frågan är om detta kommer att räcka som reskassa? Det motsvarar 8 SEK!

Idag har vi för övrigt varit i stan och fixat lite små-praktiska saker som var kvar.

Vi har fått tillbaka våra pass och visumhandlingar från Colombianska ambassaden i "Estocolmo".  Börjar känna oss resklara.

Storasyster sover tillsammans med lillebror, hon pussar bilden av honom godnatt och stoppar honom sedan under kudden så att han inte trillar ur sängen under natten. Hur sött som helst.

Tack för alla härliga inlägg! De värmer så gott.

Julafton firade vi här hemma med morfar, det var jättemysigt. Storasyster hade köpt julklapp till lillebror men de fick vi inte öppna nu utan den ska hon öppna åt honom när de träffas. Vi har hunnit med att träffa större delen av den närmsta släkten i juldagarna, det var bara Farbror J och Faster J som inte hanns med. Hoppas vi hinner träffas innan vi åker.

I morgon får det bli en tur in till stan för att shoppa lite inför vår resan. Kul att ni börjat skriva i vår gästbok fortsätt med det och ni som ännu inte skrivit, tveka inte utan skriv några rader det är så kul att läsa.